Pulled up

I drft away to another land
Sleeping, dreaming such a simple thing
I think of things that I might be
I see my name go down in history

Så sjöng David Byrne år 1977. Så känner jag allt som oftast. Det kliar på hela kroppen, antingen av löss eller förväntan.

Tidsfördriv

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?

"Snabbtips: Använd Konserverade Bönor" Det där var en vegetarisk kokbok...


2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?

Min skål med fiskmotiv som jag alldeles nyss åt fil ur.


3. Vad var det senaste du såg på tv?

Ishockey

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:

17.30?

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?

Ishockeyljud...

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?

Jag var utomhus tidigare idag på promenad.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?

Kenzas blogg. Pinsamt men sant.

8. Vad har du på dig?

Långkalsonger och en tröjklänning + turkosa strumpor. Och underkläder.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?

Oj, jag kommer verkligen inte ihåg!

10. När skrattade du senast?

Förut åt boken Doppler som jag läste.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?

En klocka. Fula kakelmotiv (svampar, korgar, blommor, urgghhh) som vi inte lyckats få bort.

12. Har du sett något konstigt på sistone?

Inget exceptionellt, det konstigaste var nog en arg, svart katt som promenerade fram och tillbaka på Torsdagsvägen.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?

Ett ganska dåligt tidsfördriv. Borde läsa mina biblioteksböcker.

14. Vilken var den senaste film du såg?

Pirates of the Caribbean - Den svarta pärlans förbannelse

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?

En jacuzzi! Lätt.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.

Jag är i hemlighet svårt beroende av filmjölk.

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?

Tillgången på billiga, små lägenheter i Göteborg.

18. Tycker du om att dansa?

Jadå.

19. George Bush?

Är en man som måste ha svåra skuldkänslor. Eller så är han psykopat, och är befriad från dem.

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?

Jag har alltid tyckt om namnet Selma. Och Kent-Jesus.

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?

Oh ja!

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?

"LOL"

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?

George Bush, Tove, Erika och Mikael!

ÅRSKRÖNIKA

I terapi- och reflektionssyfte tänker jag nu, den 18 december, skriva en årskrönika av detta synnerligen omtumlande år 2009.

JANUARI Efter en ganska misslyckad nyårsafton på nån sorts bratklubb i Gbg, började året lite bättre med att jag begav mig till Benny för att spela in första låten min projektarbetesdemo! Det var riktigt lyckat och både Victor och pappa var där och peppade och hjälpte till.
Denna inspelning följdes av det vildaste trettondagsaftonfirande (där fick jag till ett långt ord) jag har varit med om med förfest hos Elli och sedan på den "legendariska" (haha) Uddevallakrogen GG.
Jag gick på Disas och Jockes bröllop, hade en oförglömlig utekväll på Sticky Fingers (som slutade med att jag hade en skumboll inkletad i håret) Januari var helt klart en månad i festernas tecken.

FEBRUARI Ack och ve, ingen rolig månad vad jag minns. Jag var så stressad över körkortstagandet att jag punkterade min lunga. Har ingen annan förklaring till varför jag diagnostiserades med inflammation i lungsäcken... Men, jag klarade teoriprov och uppkörning på första försöket och fick mitt körkort! Hallelujah.

MARS Jag, pappa och Lena åkte till Malmö för att se David Byrne! Han var helt fantastisk och hans band och dansare likaså. De körde liksom låtarna i Stop Making Senseversionerna... Overkligt bra. Jag lyssnade mycket på U2s nya skiva No Line On The Horizon i mina nya Skullcandyhörlurar (som nu är trasiga...) och poserade i min studentmössa som jag hade fått redan då. Jag hittade även den perfekta balklänningen!

APRIL Jag antar att jag och mina klasskamrater kämpade som galningar för att få klart projektarbetet. Det var en månad av skolarbete och sadistiska lärare, förstås. Allt skulle bevisas och göras klart innan studenten. Det var varmt och härligt i slutet av April och vi grillade och längtade efter sommaren.

MAJ En månad i romantikens tecken. Jag och Victor firade 2-årsdag och gick på studentbal.

JUNI Jag tog studenten. Det var höga förväntningar och det kändes som att alla som var med och partade var mer pigga än jag som höll på att somna framåt 20.00. Hahaha!
Jag och Tove flyttade in i hennes farmors stuga i Onsala, det var riktigt roligt! Förutom gråsuggorna som alltid lurpassade på en... Men hela Juni var soligt och fint och vi både latade oss och arbetade i stugan.
Jag och Erika gick på Morrissey i Lisebergshallen och det var helt fenomenalt.

JULI Inleddes med Arvikafestivalen, som var svettig, sömnlös och full av überbra musik (DEPECHE MODE, hallååå). Min 19-årsdag passerade ganska obemärkt, orka fylla 19 liksom. Nästa år däremot ska jag ha ett hejdundrande partaj! På Harry Potters födelsedag den 31 juli såg jag U2 på Ullevi. Utomjordiskt.

AUGUSTI Jag och Tove (Crosseyed & Painless) var förband till hennes pappas Rolling Stones coverband. Det var riktigt kul trots pinsamma mellansnack från mig.
Fick träffa Victors pappa för första gången.
Åkte till London för att jobba som Au pair! Det var läskigt och spännande.

SEPTEMBER Smekmånaden som Au pair, allting kändes rikitigt bra och jag lärde känna familjen sakta men säkert. Tog hand om tre barn, utforskade London i strålande solsken och skaffade mig snälla Au pairpolare.

OKTOBER En mycket turbulent månad. Jag och familjen kom inte alls överens och jag beslutade mig för att sluta som Au pair. I väntan på Victors ankomst till London (han skulle komma och rädda mig och ta med mig hem) flyttade jag tillfälligt in hos Paulina i Brixton. Där hade jag det bra! Sedan kom Victor och vi hade en wonderful vecka, det var helt magiskt att träffas igen efter två månader utan varandra. Sedan när vi skulle ta planet hem hade Victor skrivit fel datum på sin biljett och fick åka till Köptenhamn istället, medan jag satt ensam på mitt plan hem till Göteborg. Så det kan gå.

NOVEMBER Pustade ut en stund över att vara hemma (fast i en helt ny lägenhet) och blev sedan omedelbart uppringd av sjukhuset för att jobba. Så där jobbade jag och tjänade pengar till julklappar, eftersom jag efter Londonäventyret var megapank.

DECEMBER Ja, jobb och kärlek. Och vänskap. Och förändringar är i görningen. Och nu är jag här. Jag överlevde (eller ja, än kan jag väl egentligen inte pusta ut...) 2009.

That's the way

Veckans mest lyssnade låt, med underskön sång av Robert Plant och himmelskt vackra textrader.


I don't know how I'm gonna tell you
I can't play with you no more
I don't know how I'm gonna do what mama told me
My friend, the boy next door

I can't believe what people saying
You're gonna let your hair hang down,
I'm satisfied to sit here working all day long
You're in the darker side of town

And when I'm out I see you walking
Why don't your eyes see me?
Could it be you've found another game to play
What did mama say to me?

That's The Way, Oh, That's The Way it oughtta be, yeah, yeah,
Mama say That's The Way it oughtta stay, yeah, yeah, ooh, ooh

And yesterday I saw you standing by the river
And weren't those tears that filled your eyes?
And all the fish that lay in dirty water dying
Had they got you hypnotized?

And yesterday I saw you kissing tiny flowers,
But all that lives is born to die
And so I say to you that nothing really matters
And all you do is stand and cry

I don't know what to say about it
When all your ears are turned away,
But now's the time to look and look again at what you see
Is that the way it ought to stay?

That's the way... That's the way it oughtta be, oh don't you know now,
Mama said, mama said... that's the way it's gonna stay, yeah. ahh, ahhh, ahhhhhhhh

Sälskap

Hawaiian Monk Seal

Jag vill bada.

Wunderbaum!

Nej jag är ingen friggin' modebloggerska men denna klänningen är för fin för att icke visas upp! (på cyberspace) Köpte igår på Monki och den är så FIN!

Tricky Tricky

Coola Karin

Huvudet snurrar av all bra musik jag lyssnar på. Det finns sån där musik som man tycker är kickass fast man vågar inte erkänna det. Just nu lyssnar jag t.ex på Pet Shop Boys. Lite pinsamt enligt mig, men kanske inte enligt vissa. West End Girls... Dundundun. Lyssnar också ibland på Lady Gaga, Sugababes, Annie och sån där tjejig musik fastän mitt logiska tänkande säger: "NEJ! Hiskeligt!" fast nu är ju inte musik så logisk. Och ibland kan jag älska ett litet instrumentalt stycke i en låt och lyssna på låten bara för de 20 sekunderna av ren lycka. Typ som det konstiga synthstycket i Frankly mr Shankly med Smiths. Eller det sista partiet i Tricky Tricky med Röyksopp och fantastiska Karin.

Musik, musik, musik. Mitt syre, min livsessens. Igår hade jag en toppendag i Gbg med bästa Tove. Vi skulle handla julklappar men köpte mest saker till oss själva. Varför blir det alltid så? Haha. Idag är det iskallt igen and I love it.

A vampire or a victim?

Jag vill starta ett band!!! Jag är trött på att sitta ensam på mitt rum med en gitarr i min famn som jag ännu inte är kapabel att bemästra till fullo, i alla fall inte få ut melodierna i mitt huvud. Jag skulle behöva ett band, en orkester, vad som helst. Jag tror att man kan skriva musik även om man inte kan spela något instrument (även om instrumentet gör det hela lättare) Jag minns att jag skrev låtar innan jag kunde spela gitarr (om än otroligt simpla, jag brukade slå på gitarren innan jag kunde ackord, haha) Allting finns inne i huvudet. Som när jag gjorde en celloslinga till Tove, det är bara att nynna så fick hon ta ut det och det lät bra! Fast jag är på god väg med en ny låt, de två första verserna i alla fall. Försökte spela ett snyggt plinkiplonk på gitarren också, det gick hyfsat.

Har haft en händelserik helg på jobbet. Gömt mig i köket för en psykotisk patient (på riktigt!) och agerat psykolog/servitris åt ledsna anhöriga. Ja, vilket mångsidigt jobb jag har.

Ena stunden går livet i 140 km/h och just nu... typ 30.

I'm waiting for the lightning to strike
down upon this greyish town
it has taken my pleasures and all that's divine
it will break me down and it's so much fun

Poetry of today. Klyschigt men ärligt. Snart ska jag lyssna på en låt som jag brukar lyssna på när jag inte kan sova. If you wear that velvet dress med U2. Nighty.

Captivating

Idag har jag skrivit en önskelista och tänkt på fina ord, som:

rapture
reveiller
beyond
fjäril
captivating

Vet inte varför jag tycker dom är fina. De låter liksom bra när man säger dom.

Min önskelista är inte så värst lång. Än så länge är det:

1. Ipodfodral
2. Hörlurar
3. Lyxig bodylotion

Jag vill hitta på något kul!!! Vad ska jag göra?

Dagens återupptäckt

Sídasta Èg med Björk (och The Sugarcubes). Vilken vacker sång.

Inomhus

Idag har jag och Victor stannat inne hela dagen och försökt övertala varandra att lyssna på varandras musik. Jag kom ju på häromdagen att jag vill gå på Depeche Mode i Göteborg i början av januari, lite sent påkommet kanske... Så jag försökte bombardera Victors playlist med DM-låtar, haha! Detta var inte uppskattat, förutom de tidiga TV-spelsliknande låtarna, konstigt nog.Han försökte spela Frank Zappa och Judas Priest för mig. Zappa - visst, men Judas Priest känns inte som att jag skulle sitta och lyssna på direkt... Nåja, tur att jag och Victor har väldigt breda och liberala (hmm...) musiksmaker, hehe!

Igår hade jag än en gång en riktigt mysig kväll hos Toves familj. Glögg och pepparkakor, namnam... Det behövs i novemberrusket. Mitt hår bara trasslar sig hela tiden, på tal om rusk. Och än en gång på tal om rusk har jag hyrt tre filmer som jag tror (och vet) är awesome alla tre: HP and the Halfblood Prince, The Boat that Rocked och Milk.

Är ultramätt, om man nu kan säga så. Imorgon blir det att dyka ner i den slemmiga diskbaljan på våning 10. Kaching!

Björnen sover, björnen sover

Idag är jag nyduschad och glamourös. Och Quasimodo-ögat är borta! Hurra! Vilken bra start på veckan. Idag ska jag baka något. Har inte lämnat Torsdagsvägen 23 på väldigt länge (förutom när jag jobbat) Det finns ingen anledning att gå ut när det är så ruskigt äckligt utomhus. Jag har härmed gått i ide!

ÄSCH USCH

Just nu är självförtroendet inte på topp. Gör ett CV - skrotar det. Äsch. Vad har jag för mål? Vad har jag för speciella egenskaper? ÄSCH ÄSCH ÄSCH!!! Ge mig ett jobb så att jag kan överleva. Punkt slut. Jag har faktiskt redan ett jobb. Fast på fel ställe. Synd.

Brixton Academy

Jag insåg just en sak - genom att lusläsa detta årets bästa och för tidiga julklapp från Tove (den och den vita kappan då - tack pappa!) The Smiths - Songs that saved your life att jag har gått förbi platsen där The Smiths hade sin absolut sista konsert någonsin otaliga gånger utan att veta om det! Ack och ve! Den inträffade nämligen i Brixton Academy som Paulina praktiskt taget bor (eller bodde, vad vet jag) granne med! Det är stort. Synd att jag inte visste det då. Jag hade t.o.m tänkt gå på en konsert där, fast med Franz Ferdinand. Nåväl, nu vet jag.

Anledningen till att jag älskar sådana här nördböcker och musiktidningar är nog för att jag själv har världens livligaste rockstjärnedröm. Jag frågade Victor för några dagar sedan " Tror du att jag kan bli en framgångsrik artist?" och då sa han: "Nej, för du har två stora problem. Du är för känslosam och saknar disciplin." Haha, där satte han verkligen huvudet på spiken. Jaja, det får bli ändring på det.

Vardagsliv

Ja du såg rätt. Vardagsliv. Så karusellartat mitt liv är nu. Lagar mat, surfar nätet efter lite underhållning, har tusen låtidéer, inget som verkar funka men ändå. Kreativ. Ser skolbarn springa förbi utanför fönstret, vill inte vara ett av dem. Vill... jag vet inte. Tänka. Drömma. Sova. Vara vaken och lugn. Stressa runt nånstans. Med blinkande ljus och skräniga ljud. Nej tack. London är för kaotiskt och tävlingsinriktat men ändå alldeles alldeles underbart. Kurveröd och Sverige är täckt i en grå slaskig hinna. Trevligt, nej. Men en ursäkt att krypa in i ett mysigt hörn och mysa. Gå i ide? Glömma julen. Trött på julen. Bra att folk börjar tända ljus och sånt, men känner inte för att shoppa julklappar och sånt just nu. Vara neutral skulle vara skönt. Jag vill inte ens ha snö. Jag är tråkig. Jag vill kunna baka och laga mat, hemmafruaktiga grejer. Har t. o. m börjat titta på Desperate Housewives. Undrar vad det är med mig egentligen... En protest mot att man måste vara sådär äventyrlig och duktig och staka ut en framtid för sig. Hade drömska drömmar om flygande bilar. Jag ska snart göra något jag inte gjort sedan jag bodde i London, dricka Chai latte. DET är fina grejer det. Yes, will do.

This night has opened my eyes

A shoeless child on a swing
Reminds you of your own again
She took away your troubles
Oh, but then again
She left pain
So, please save your life
Because you've only got one

Honungsvatten

Jag sa ju att det skulle komma fler bilder! Det är bara det att Victor har bättre bilder, väntar på att han ska lägga ut dem på fb.

Bild högst upp: Min älskling på en pub i Kentish Town.

Bild i mitten: Jag som ser redo ut att spy på kluddväggen utanför Abbey Road Studios.

Bild längst ner: En vacker vit höstros på en bakgård i Hampstead.

Allt i norra London. Suck, denna vackra plats, får längtningsattacker tillbaka då och då.

Hemkommen efter ännu en kväll på sjukhuset - lucky me! Har hittat världens bästa sida ifall man är på dåligt humör: mylifeisaverage.com (kan någon lära mig hur man länkar? jag är lat så jag orkar inte leta efter funktionen...)

Dricker honungsvatten för jag har ont i halsen. Snyft. Lyssnar ikväll på Kents nya skiva. Den är helt okej, lite för malande dock. Kanske kräver några lyssningar. Taxmannen är bäst än så länge, har hunnit till Idioter. Väldigt DM-inspirerat, fast utan DMs passion och värme, Kent är mer kallt och svenskt, så klart.

Like a halo in reverse

Jag har hittat Photo Booth! Wooooh!

Aaah jag känner hur jag avgudar Depeche ikväll. Jag pendlar verkligen just nu. Jag brukar alltid vara nördig på en artist/band i taget. För några veckor sedan var det Pj Harvey, förra veckan var det Led Zeppelin, ibland är det Led Zeppelin och Talking Heads i kombination. Eh. Schizofrent.

Jag har börjat skriva på en låt! Den låter medeltida-visa-aktig. Hmm, jag vill skriva en rocklåt och så skriver jag typ motsatsen. + att alla mina låtar går i valstakt!!! Varför?! Varför?!

Jag har faktiskt tjänat typ 500 kr idag. Jag blev uppringd av Mia på sjukhuset, hallelujah. Så ikväll har jag hjälpt små tanter och diskat och smörat smörgåsrån m.m. Tursam är jag.

I'm tired of writing the same song
disguised in so many different forms
Of longing and yearning
of death and love
It will conquer me in the end

Det där var ett utdrag från min nya låt. Oh the drama.

Ung och fri

Morrn. Nu har jag smygläst mitt horoskop (det är ju lite skämmigt att man gör sånt egentligen, jag är egentligen ganska skrockfull) Måndag i det ever so grey Uddevalla. Korparnas grå stad, dramatiskt. Men det är alltid grått här! Typ. Det skulle ju vara sol idag, antar att jag får åka en bit utanför Uddevallas gränser så får jag känna lite solsken på min bleka näbb. Tror att Ua ligger geografiskt perfekt för regnväder. Baaaaah.

Idag ska jag träffa Ida, Tove och Erika i kombination! Fabulous! Det var längesen kan man säga. Det är tur att det finns människor i den här stan som väger upp det grå. I och för sig hade jag lovat Victor att inviga det nya sushistället i stan också. Och pappa ska komma hit vid halv fem så att jag kan ge honom en hemlig Beatles-present. Också vill jag börja skriva låtar... Väntar på att inspirationen ska slå ner på mig som en blixt. Den kommer då och då, men det är som att hålla vatten i händerna, den rinner väldigt lätt iväg igen...

Borde söka fler jobb, borde tigga pengar på gatorna så att jag får ihop lite mer att leva för än de 200 sista kronorna på mitt bankkonto... Borde börja plugga nåt vettigt så att jag kan söka studiebidrag... HJÄÄÄÄÄÄLP! Snart flyr jag igen. Jag funderar på Paris eller Tokyo. Vem hänger med?

Paint A Vulgar Picture spelas i mina futtiga datorhögtalare just nu. Kaffet är uppdrucket och nu återstår... städning? Surfning? Jag skriver här för att skjuta upp saker och ting.

Xoxo, Johannibal

You! I wanna take you to a gay bar

God afton. Det känns som att jag har kommit av mig i bloggandet sedan jag träffade Victor och kom hem till kära Sweden igen. I UK så hade jag ju inte så mycket annat att göra på dagarna som desperat Au pair...

Gårdagens strapatser var fenomenala. Anna övertalade mig att åka till Partille för att se och rösta på Perras band The Slumberparty i Partillerocken. De två första banden var usla, det kändes som höjden av självplågeri att ha tagit sig till en lada i Partille för att utsättas för dödsmetal. Blurrrgh. Men de tre sista banden, inklusive The Slumberparty förstås, var mycket lovande. Och Perras band gick vidare, så alla blev segerrusiga och skulle fira segern hos Perra, men Anna och jag kände att Gbg låg ju runt hörnet så hon ringde en vagt bekant (de hade träffats en gång...) vid namn Ola som bodde på ett torg i Göteborg med ett Batmanrelaterat namn, Det ni. Vi åkte hem till Ola och han var hur schysst som helst! Vi förfestade och lyssnade på überbra musik och sedan tog vi oss till gayklubben Belle (tror jag den hette...) En underbar kväll. Och när folk frågade om min läggning sa jag att jag enbart var sexuell. Hahaha! På så sätt rev jag ner alla homo- och heteronormer. Ehe-he.

Till slut kom jag i alla fall hem till Ljungskile (ja, jag kallar det för mitt hem nu) till Victors trygga famn. Jag älskar Gbg. Jag är glad att vara tillbaka! Perspektiv är grejen. Allting blir bättre med lite tidsrymd, lite höjd och lite avstånd. Over and out.

Morrning

God morgon världen. Jag sitter i en mörk liten 1:a och hör tågen dundra förbi, alltså Victors lägenhet. Han är i skolan och jag har sovit fram tills nu. Underbart! Men jag har sökt två jobb så snart kanske det är slut med det. Som köksbiträde och frukostvärdinna.

Idag vet jag inte vad som väntar. Har än en gång haft en knäpp dröm, men denna gången lite trevligare. Jag drömde att alla jag kände gjorde någon slags tribute till mig för att jag hade kommit hem till Sverige igen, typ blåsa upp tält och skicka upp dem i luften eller anordna en orkester där alla spelade på varsin otroligt liten elgitarr. Hahaha! Jag älskar mina knäppa drömmar ibland.

Nej, nu borde jag få i mig en ostmacka eller nåt liknande. Eller varför inte springa upp till Tove och käka upp de där himmelskt goda bullarna vi bakade igår? Ja!!!

Drömtolkning

Jag hade världens konstigaste dröm i morse när jag somnade om efter att Victor åkt till skolan. Man drömmer alltid så konstigt när man somnar om på morgonen! Eller är det så att man kommer ihåg bättre för att man sover en kortare stund...? I alla fall så var jag på en massa olika platser i drömmen, jag kommer inte ihåg exakt var jag var, men det jag kommer ihåg var den sista sekvensen:

Jag och en massa människor (både främlingar och bekanta) var instängda på en polisstation som var gigantisk och bestod av en massa klaustrofobiska korridorer. Poliserna skulle utföra ett experiment, nämligen släppa ut mängder av farliga djur i korridorerna! (haha, det här låter ju jättefjantigt) Jag var i alla fall i entréhallen, och såg en massa vilddjur som lejon, vargar, stora hundar, elefanter, pumor och en massa andra vilddjur släppas ut i polishuset. Och därinne var som sagt människor som var tvungna att fly för sina liv, inklusive jag. Det första jag gjorde var att hoppa in i en garderob tillsammans med en okänd tant och hennes son. Men de knuffade ut mig, så att jag fick springa runt i alla de här korridorerna jagad av diverse farliga och vansinniga djur, men det djur som jagade mig mest var en bulldog med ett jättemänskligt ansikte! Den skrämde livet ur mig, för den var som en människa fastän den var en bulldog och jag gömde mig på alla möjliga ställen men den hittade mig alltid. Till slut så förstod poliserna att det här inte alls var en bra idé och avbröt detta "experiment".

När jag skulle springa så gick det sådär långsamt som det alltid gör i drömmar när man ska undfly faror, men det som var annorlunda i den här drömmen var att i slutet när jag flydde från vilddjuren så kunde jag ta sats och liksom flyga mig fram! Det var udda. Det sista jag minns är att jag till slut kom fram till ett rum fullt av skadade människor och hissar som skulle ta dessa skadade människor till en tryggare plats. Jag flög ovanför dem och helt plötsligt hade jag ett glas i handen, ett stort dricksglas. Sedan kastade jag det i marken så att det krossades i tusen bitar. Då vaknade jag.



Hur ska man tolka denna vansinniga dröm?!

Now my head is like a lit cigarette

Walk walk walk to the water... walk with meeeeee

Lyssnar på Walk to the Water. Vilket band får ni gissa. Jag har varit på arbetsförmedlingen. Det gick oväntat bra. Snart ska jag till Ljungskile. Jag håller mig sysselsatt. Och hungrig. Jag tror jag har mask i magen eller något, jag är alltid hungrig. Skulle inte bli förvånad, har käkat en del sushi på sistone...

Skrev hela kvällen igår, skrev dikter, låttexter, texter. Jag har alltid som mest inspiration när jag är i gränslandet mellan vakenhet och sömn.

A sort of homecoming

Här är lite bilder från min och Victors vecka! Det kommer fler, en vacker dag.

Nu sitter jag i lägenhet nr 23, vet inte om jag kan kalla det hemma än, och lyssnar på A Sort of Homecoming med U2. Passande låt för tillfället. Torsdagsvägen 23 är väldigt mysig, det känns som nr 27 men ändå inte. Förvirrande är det. Men jag mår bra. Det känns så skönt att andas frisk luft igen, att kunna äta filmjölk och att dricka riktigt kaffe. Att inte vara på sin vakt hela tiden, att vara hemma. Och framförallt: att kunna träffa alla jag saknat så mycket! 2 månader kanske inte låter mycket men för mig känns det som att en hel evighet har passerat. Innan jag funderar på vad nästa äventyr blir ska jag andas. Vila. Vi får se hur lång tid det tar...

Jag och Victor har haft en fantastisk vecka av turistande och kärlek. Londonvyer, praliner, pints etcetera. Synd att han fick ta flyget till Köpenhamn istället för det rätta flyget till Göteborg... Lång historia, men det gick bra i alla fall!

We will survive!

Nu har jag och Victor överlevt vår första natt på vandrarhemmet! Lite äckligt, inga rena lakan verkar det som och endast ett badkar att tvätta sig i (ingen dusch!) samt en frukostbuffé bestående av toast och rice krispies. Men vi överlever! Nu ska vi ut och göra stan! Vet inte vad vi ska göra idag (Victor är ju inte planeringstypen direkt, hehe) men jag har en hemlig plan i mitt huvud. Igår drack vi myntate i ett marockanskt tält i Camden, i sällskap med två gigantiska robotar (då menar jag verkligen GIGANTISKA). Camden by night var fantastiskt, men vi drack som sagt bara te och tog det lugnt. Tha Neighbourhood är très pittoresque. Stora, vita, pampiga hus. Ska ta med mig kameran ut och fotografera så att ni får se vad jag menar! Bye for now.

08.47. allt är lugnt

Morrning, morrning. Nästsista morgonen jag sitter i den här beiga soffan och knappar på min komputer. Det känns... bra! Samtidigt så är det mysigt att bo här med Paua, men det håller inte i längden eftersom jag inte har någon inkomst. Det har varit rekordmånga dagar utan blogginlägg (typ 3! Wöööw!) men det har varit för att jag inte har haft någon inspiration. Det kanske inte har hänt så mycket intressant heller. Big Ben har liksom blivit en polare man säger "Tjena!" till när man åker förbi i dubbeldäckaren = Alltså, inte så exotiskt längre. Jag har som vanligt dreglat över allt jag inte kan köpa, och letat efter en höst/vinterjacka.

IMORGON KOMMER VICTOR! Aaah vad jag har längtat. Nu ska jag ta reda på hur man tar sig till Stansted och tillbaka in till Londres. Idag ska jag även;
- Packa om mina resväskor och även väga dem (tjohoo!)
- Duscha (tråkigt att duschen här antingen är iskall eller kokhet)
- Städa
- Ge mig ut på ännu en höst/vinterjacketurnering. Var på Oxford Street igår, höll på att kollapsa av allt folk som var där. Jag vågar inte tänka på hur julrushen ser ut där. Jag skulle nog svimma.

Nånting sånt. Lusläser Pj Harvey-boken, längtar efter sjätte HP-dvdn. Nu ska jag äta frukost.


09.22 Frukosten uppäten, polisbilarna flockas utanför. Så låter det i alla fall. Dessutom borrar folk i hela höghuset. Förstår inte hur jag har överlevt i en storstad så här länge, jag som älskar tystnad. Fast lite spännande är det allt, men jag börjar störa mig på allt folk. Det är ett hat/kärleksförhållande, det är ju allt folk som gör att London är den fantastiska plats som den är. Men ibland så vill man bara att alla ska åka hem och låta mig komma fram, haha. Fast det är ju jag som är immigranten här, jag och några miljoner till. London är verkligen ett vattenhål. Staden är en organism, ett ekosystem. Vi människor är bara myror som tar sig fram i den stora myrstacken kallad The Tube. Usch, jag gillar inte att åka tunnelbana längre. Det är trevligare med dubbeldäckare så att man kan se vad som händer, och få lite frisk (!?!nej!?!) luft istället för unken luft från jordens kärna eller nåt. Sedär, lite filosoferande på morgonkvisten. Nu måste jag verkligen ta tag i den här dagen! Fast det är onekligen lockande att sitta kvar här i den bekväma soffan...

Planer för kvällen

Hit ska jag, Paua, Kajsa och Linn ikväll: http://www.buttoneddowndisco.com/index.html

Det ska bli så kul! Glitterkanoner, gigantiska ballonger, happy hour och förhoppningsvis bra musik för en gångs skull! Pepp pepp pepp! Funderar fortfarande på vad jag ska ha på mig dock. Jag kanske helt enkelt ska blunda, ta några slumpmässiga plagg ur garderoben och voìla: kvällens outfit.

Nu ska jag leta efter ett bibliotek i Brixton för att skriva ut inbjudningarna och sedan träffa Camille. Det kommer bli en bra dag! Nattens drömmar lika outgrundliga som alltid, drömde att Paua ägde en egen grotta med ett vattenfall. Det var coolt.

Detaljer

- att bruset utifrån (busssars skrammel, tågfönsters vinanden, trafik, fjortismusik) stör mina ipodstunder och kanske en dag ger mig tinnitus

- läskigt att vara tillbaka i Beckenham, trivs bättre i zon 2

- Imorgon blir det utgång, vad ska jag ha på mig?

I wish had qualities like
Sympathy
Fidelity
Sobriety
Sincerity
Humility
Instead I got lunacy

Lily Allen - Cheryl Tweedy

- Har lagat quiche med Camille idag

- Varvar Bauhaus med Lily Allen, mysko blandning

Busy busy

Here is London, giddy of London
Is it home of the free -
Or what ?

Can you squeeze me
Into an empty page of your diary
And psychologically save me
I've got faith in you
I sense the power
Within the fingers
Within an hour the power
Could totally destroy me
(Or, it could save my life)

Oh, here is London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy, busy
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square
And you're just so busy
Busy, busy
Busy scissors
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Was a client, over-cautious
He made you nervous
And when he said
"I'm gonna sue you"
Oh, I really felt for you ...mmm...

So can you squeeze me
Into an empty page of your diary;
And supernaturally change me ?
Change me, change
Oh, here in London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square

And you're just too busy
To see me
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Min favoritlåt för tillfället - Hairdresser on fire med gissa vem? Det blir en kluris, ehehe... Igår var Paua ledig så vi sov läääänge och sen åt vi världens största frukost och sen bar det av till East London igen, jag ville ju visa Paua detta coola ställe. Jag shoppade ett midjebälte på Laden Showrooms (samma ställe som klänningen som jag börjar ångra...) och en finfin svartvitrutig kjol på Vintage Heaven. DEN var faktiskt billig. Jag skäms för att jag gör av med så mycket pengar... Usch, kunde knappt sova igår för att jag fick skamkänslor. Men - snart lämnar jag ju detta shoppingparadis så varför inte? Hellre en ny garderob från Londons butiker än en från Torp Köpcentrum. Japp. Har blivit besatt av shoppingdjävulen, vilket inte är konstigt. London ÄR shoppingparadiset. Eh, hur det nu hänger ihop. Nu måste jag käka frukost och ta mig till Beckenham och lämna tillbaka böcker och umgås med Camille. Jag drömde att min ex-au pair-familj tyckte om mig inatt. Väldigt, väldigt skumt. När jag vaknade visste jag dock att jag inte ville bo hos dem i alla fall. Slut på slaveriet! (eller vänta nu, det har bara börjat...)

Surrealism

Idag vaknade jag upp och visste vad det var jag ville göra. Jag ville göra musik! Så... var är gitarren...? tänkte jag yrvaket men så kom jag på att jag var mitt i London i Paulinas rum. Men det känns konstigt att få sådana uppenbarelser. Jag vet nu vad min stora passion är (fast det har jag vetat ganska länge) och jag tror att jag kan hålla på med det livet ut utan att tröttna. Det känns som att jag inte har något val... Djupa diskussioner inombords. Det känns grymt bra samtidigt, att få bekräftat av en dröm eller en impuls vad det är man verkligen, verkligen vill satsa på. Nu vet jag vad jag ska göra när jag kommer hem och har min älskade gitarr inom räckhåll igen. Terapi? Ja. Är låtarna bra? -.

Ibland lyckas jag. Men för att skriva en så bra låt som möjligt måste man skriva tusentals dåliga. Tro mig, det har jag redan gjort. Och det kommer kanske komma tusen dåliga till innan någonting som jag faktiskt kan stå för kan skapas. Så funkar jag. Jag har en låtidé just nu, men jag får väl sitta härinne hela dagen och försöka tänka ut en symfoniorkester i mitt huvud eller nåt, för Paulina glömde ge mig nyckeln så jag kan ändå inte ta mig ut. Hah!

Tur att jag ändå hade tänkt ha en lugn dag idag. Efter gårdagens surrealistiska händelse (jag och Paua gick och käkade på varsin Rocky Road och plötsligt fick jag en tung huvudvärk och liksom... såg mig själv utifrån. Det var som att jag var utanför min kropp. Sedan började jag gråta, för det var så läskigt. Vad katten hände?) Jag tror det var en utmattningsattack, men har aldrig varit med om något liknande. Någon som tror sig ha en vetenskaplig förklaring? Jag kanske är galen på riktigt! Så idag ska jag ta det ytterst lugnt och läsa alla mina böcker och bara drömma. Och längta efter Victor, som kommer om ungefär en vecka. Vi har vandrarhem bokat nu, vilket känns riktigt bra. Belsize House i norra London. Det verkar fint. Ajöss!

En tisdag i Eastend

Min dag:

Massa vintage/secondhandaffärer

Känts som om jag varit i mellanöstern istället för London

Köpt en alldeles för dyr gul klänning från en affär där tydligen kändisar som Sophie Ellis Bextor, Pete Doherty och Noel Gallagher handlar (säkert lurad, men klänningen är rolig)

Varit på Rough Trade skivbolag och skivaffär, The Smiths ursprungliga innan de blev ärkefiender, och äntligen hittat boken om Pj Harvey Siren Rising

Varit i Brick Lane och käkat judisk bagel (mums!)

Gått vilse i Shoreditch

Nästan kollapsat av trötthet, så jag åkte hem istället för att dansa

Ätit en Rocky Road och fått dåligt samvete

Ätit sushi på Wasabi (Uddevallas sushiställe Min Min är fortfarande bäst!)

Börjat kapitulera inför storstadspulsen. Imorgon ska jag nog stanna inne hela dagen och sova, sova, sova

Fått ångest inför att lämna denna fantastiska stad men samtidigt längtat hem till svensk frisk luft och utrymme, det är så överbefolkat här, särskilt om man försöker ta sig hem i rusningstid.

Inte tagit några kort, varit för fascinerad

Prinsessan Diana, jag?

Vilken dag, vilken dag... En dag av skoskav, kunglig uppvaktning och naturvetenskap. En fantastisk blandning! Har även bokat vandrarhem till mig och Victor nu, sitter och väntar på svarsmail så att allt har funkat bara... Nervöst!

Jag började dagen med att åka till Vauxhall, för som det Moz-fan jag är så älskar jag hans skiva Vauxhall & I, så jag tittade på tunnelbanekartan och tänkte: Jag måste åka till detta Vauxhall! Men det var verkligen det fulaste stället nånsin, så jag tänkte: fail! och åkte till South Kensington istället, det rikaste och snobbigaste området i London. Där gick jag på Natural History Museum som var så häftigt! Jag älskar dinosaurieskelett! Sedan åkte jag till Knightsbridge, men fick sådan skoskav att jag var tvungen att varva ner på Starbucks (som vanligt...) men dock fick jag ingen gratis muffin till mitt kaffe! Lurendrejeri. Mina fötter gjorde så ont, mina söta ballerinaskor kan inte vara anatomiskt utformade för fötter helt enkelt. Jag fick syn på Harrods och tänkte för mig själv: Har de skoskavsplåster kanske? Sedan skrattade jag högt för det skulle vara ganska knäppt att köpa skoskavsplåster på en av världens dyraste affärer.

I alla fall, jag gick in dit. En man i grön kostym och cylinderhatt bugade sig för mig och sa: "Good afternoon young madame" och jag såg säkert ut som ett frågetecken. Är jag prinsessan Diana eller nåt? Haha, trevligt när folk bugar sig för en i alla fall. Sedan kom jag in på Harrods och en kille som mest liknade en levande skyltdocka tog fram Chanel No 5 och undrade om jag ville testa. Eh... Ja, jag vet inte om de såg girigheten i mina ögon eller om personalen där helt enkelt är såna men de behandlade mig verkligen som en kunglighet. Trevligt trevligt. Tyvärr hade jag inte ens råd med en nyckelring därinne så jag fick skynda mig ut innan de charmade av mig alla mina pengar.

Sedan mötte jag Paulina utanför hennes jobb och vi kollade på fina affärer i Covent Garden och nu sitter jag här, utmattad men lycklig.

Fel strumpa i rätt låda (filosofiskt problem)

God morgon London! Paulina hade visst internet i alla fall, vilken tur! Så nu kan jag sitta här och blogga nonstop i 11 dygn om jag vill! Men det vill jag inte, då skulle jag ju inte få någonting gjort. Jag har än en gång tilldelats rollen som hemmafru då Paulina gick upp kl halv 6 för att gå till jobbet. Stackars kvinna. Fast hon verkar gilla sitt jobb, och man måste ju ha ett jobb etc. Men jag får sova hur länge jag vill! (tror jag) Så nu bor jag här med 4 polacker (okej, Paua är halvpolack men ändå) Än så länge är bara jag och Paulina och en till tjej här, för landlorden och landladyn är i Polen.

Idag ska jag fixa oystercard, ringa vandrarhem, dansa (!), och köpa kaffe på Starbucks för att då få en gratis muffin. Efter det, vem vet vad som väntar... Vilken dag! Cheerio.

Traumatized

Idag ska jag göra ett klassbyte, höhö. Från fina rikemansförorten till tha gangstakvarteret. Så detta kanske är det sista blogginlägget jag gör, för alltid... Eller inte! Jag överlever nog, Paulina verkar ju vara vid god hälsa. Jag hittar säkert något internetcafé där jag kan blogga lite. Snart ska jag börja packa ner halva mitt liv i 3 resväskor. Oh lawd. Hur ska detta gå till?

Kl 5 kommer Camille och hjälper mig att släpa resväskorna från huset till Brixton. Snäll tjej det där. Vi gick på bio igår, remaken av Fame. Den var sådär, ganska lättsmält underhållning. Vi var även på en pub med Kajsa och Linn, det var kul. Och innan dess var vi på Trafalgar Square och kollade på duvor, turister och krigsmonument. Och innan dess var vi på Tate Modern, ett gigantiskt museum för modern konst. Där blev vi traumatiserade av alla konstnärers läskiga idéer. Jag känner mig fortfarande lite illa till mods efter den där läskiga konstfilmen "History of Nothing" av nån sjuk konstnär jag inte minns namnet på. Uuuäääh, så äcklig. Nä, Tate Modern var väl trevligt men inte så bra som jag trodde. Nåväl. Jag och Camille var alltså igång 12 timmar i sträck igår, inte konstigt att jag känner mig lite vimmelkantig idag...

Vad konstigt det här känns. Hur säger man hejdå till några man aldrig mer kommer träffa? Typ: "Bye bye, have a good life!" Ja, det blir nog bra.

Nu ska jag börja packa. Bye bye, have a good life!

Nördhumor

Jag sitter och skakar av tyst skratt åt detta: http://mugglenet.com/wallofshame.shtml

Ojojoj, humor på hög nivå för en HP-nörd som mig: The Infamous Wall of Shame! Om du gillar det är du lika knäpp som jag.

Mad Hatter

Lightness

You can crush us
You can bruise us
But you'll have to answer to
Oh-the guns of Brixton!

På söndag, kl 6 pm GMT, byter jag adress till Brixton för 11 dagar. Där ska jag dela rum med Paulina och känna på det tuffa livet i Brixton, hoppas det inte är så kriminellt som alla inklusive The Clash säger...

Imorgon är alltså min sista arbetsdag. Ska passa barnen på kvällen för att föräldrarna ska iväg på nån sorts bal. Ojojoj, hur surrealistiskt känns inte det? Snart ska jag äta middag med föräldrarna. Att förvänta sig: ansträngd stämning, uppgivna blickar och kanske kanske lite småprat. Men vad gör det, när jag vet att jag flyttar om tre dagar! Jag är tacksam, evinnerligt tacksam för min tid här som sagt. Inatt sov jag riktigt gott för första gången på länge, med undantag för en mardröm som jag inte kommer ihåg (detaljer: lastbilar, kidnappning, droger) men som fick mig att vakna med ett ryck. Oroliga tider. Men roliga tider. So long!

Shopping for charity

Idag har jag varit med Camille igen, jösses, den flickan räddar verkligen mina dagar just nu. Om det inte vore för hennes sällskap skulle jag nog inte vilja stiga ur sängen eller gå ut ur det här huset. En sak som jag gillar med England och Beckenham är alla charityshops, second handaffärer där pengarna man betalar går till välgörenhet, som cancerfonden och Röda Korset. Man kan hitta riktiga skatter i dessa affärer som stinker av malkulor från ett annat sekel. Jag hittade idag en finfin klarlila klänning som kostade 5 pund (tidigare pris: 14) och ett gulligt linne för 2 pund. Alltså cirka 25 spänn! Fabulous! Fast de luktar fortfarande hiskelig tantparfym, får tvätta dom innan jag använder dom. Vi åt nudlar på Miso, billigt men gott.

Nu sitter jag här och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Igår fick jag ju veta att jag är oduglig för det här jobbet så jag känner inte riktigt för att gå ut i köket och hjälpa till. Mamman klarar nog det bäst själv, säger hon i alla fall. Hoppas hoppas hoppas att min adress nästa vecka är Brixton, men jag måste förbereda mig på att jag ska jobba kvar här i 15 dagar till...

Avskedstal

This is the end, my only friend, the end...

...eller...?

Idag har jag varit här i 40 dagar. Idag har jag sagt upp mig. 40 dagar av mitt liv har jag varit en au pair. Antar att jag fortsätter jobbet som vanligt imorgon, fram till fredag eller fram till att Victor kommer. Men mentalt är jag inte au pair längre. Känns både sorgset och alldeles, alldeles rätt! Jag var inte au pair-typen, det vet jag nu. Men jag var tvungen att testa för att veta. Jag har lärt mig så otroligt mycket så det är inte klokt. Jag är väldigt glad för det! Jag har varit med om bra saker och dåliga saker. Hrrm, hur förvandlades det här blogginlägget till ett avskedstal?

Strulig är jag. Mänsklig antar jag. Det känns bra nu när jag har tagit ett beslut. Det finns inget värre än att vada fram i ovisshetens grå cement. Oh la la. Så nu ska jag ta tag i nästa del av mitt liv!

Accept yourself

Every day you must say
So, how do I feel about my life ?
Anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself ?
I am sick and I am dull
And I am plain
How dearly I'd love to get carried away
Oh, but dreams have a knack of just not coming true
And time is against me now...oh
Oh, who and what to blame ?

Oh, anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself, for heaven's sake ?
Anything is hard to find
When you will not open your eyes
Every day you must say
Oh, how do I feel about the past ?
Others conquered love - but I ran
I sat in my room and I drew up a plan
Oh, but plans can fall through (as so often they do)
And time is against me now...

And there's no-one left to blame
Oh, tell me when will you ...
When will you accept your life ?
(The one that you hate)
For anything is hard to find
When you will not open your eyes
Every day you must say
Oh, how do I feel about my shoes ?

They make me awkward and plain
How dearly I would love to kick with the fray ...
But I once had a dream (and it never came true)
And time is against me now...
Time is against me now...
And there's no one but yourself to blame
Oh, anything is hard to find
When you will not open your eyes
Anything is hard to find; for heaven's sake !
Anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself ?
When ?
When ?
When ?
When ?

Jag är den här sången nu. Jag lever i den. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag göra med allt? Jag sitter här som en tragisk hemmafru och tröstäter och städar och gör saker som jag absolut inte vill göra. Jag vill använda min hjärna till någonting vettigt. Jag vill inte vara slav. Jag får London 2 dagar i veckan. Tack. Men jag vill hellre leva på världens tråkigaste plats med rätt personer. Om ni förstår vad jag menar. Hopplöst. Eller inte. Eller jo. Anxious. Gjorde världens bästa låt i min dröm i natt. När jag vaknade kom jag bara ihåg brottstycken av den. Gick i ösregn och detaljerna kom tillbaka, nu är de nog borta igen. Jag orkar inte leta efter dem. Jag är överemotionell. Jag är överhormonell. 17 dagar!

Let me bring you to my hood

Bild 1. Världens bästa skylt som står utanför baptistkyrkan i Beckenham :'D Nu vill jag definitivt bli kristen.

Bild 2. The Chinese Garage eller Det Kinesiska Garaget. Går förbi det varje dag och blir lika förundrad varje gång. Ett kinesiskt garage? I England? Spännande koncept. Öh okej.

Bild 3. Mah hood. Gatan där jag bor.

Klockan är 00.30, hemkommen efter en trevlig kväll på The Crown. Börjar bli ett stammisställe, jag och Paulina och Camille träffade samma japan som sist gång. Efter en pint var jag vinglig (fredagstrött) så jag och Camille drog oss hemåt väldigt tidigt. Höll på att somna på tåget (är väldigt bra på att sova på fordon av olika slag) men nu är jag klarvaken. Ovanligt för en earlybird som jag. Så varför inte visa er lite saker som jag tittar på varje dag. Öhö. Godnatt, tror jag.

My new BFF

Jag har träffat världens gulligaste katt! Det är Unicornskolans (barnens skolas) katt, tror jag, barnen har sagt det i alla fall. Den heter Tibbles och är vit, fluffig och alltid pissed off. Den är bäst helt enkelt! Den fräser åt alla jobbiga ungar som försöker klappa den, haha. Jag och Tibbles är ganska lika, tror jag. Vita, fluffiga och konstant fräsande. Sedär, nu har jag en soulmate!

Dricker grönt te för första gången på riktigt länge. Ah, hade glömt hur gott det var. Jag hade tur och hittade ett bra grönt te också, har man otur kan man få en sort som smakar hö. Men inte Twinings! Det är fina grejer det. Började bli trött på det blaskiga Yorkshireteet, så det känns bra att ha ett eget. So long cowboys!

I dream my days away

Idag har jag varit ganska olycklig. Igen. Men nu ser jag ljusare på saker och ting. Ibland önskar jag att jag kunde leva på starkt kaffe och sockriga muffins och bakelser. Sitta på Starbucks hela dagarna och läsa tidningar och böcker. När jag kände mig ensam och ledsen idag var det just det jag gjorde, gick till Starbucks för att få min dos av koffein och alldeles för dyr musiktidning. Underbart var det! För min överlevnad. Sedan kändes det bättre. För saker och ting har gått ganska trögt den här veckan. Gjort mina sysslor, men helst velat krypa tillbaka ner i sängen och sova. Och när jag väl ska sova på nätterna så ligger jag och tänker på allting. Allting som finns, känns det som. På dagarna dagdrömmer jag. Kan jag aldrig hålla mig kvar i nuet?

let's play master and servant

Victor kommer hit om 22 dagar! Det är mitt delmål.

I am utterly confused

Let some sun into your thundermind

walking endless streets under endless sky

Go on, freeze the beauty before it dies

I can’t stop overdosing... you

En solig söndag

Igår var en riktig livsnjutardag. För att spara pengar (de går åt som smör i solsken, är rik i en sekund fattig i nästa) gjorde jag en pastasallad hemma som jag delade med Camille i ett böljande hett Hyde Park. 27 september och sommar! Vi låg och solade och jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Fantastiskt. Sedan träffade vi Paulina och vi gick till British Museum och kollade på läskiga mumier och andra forntida skatter. Jag älskar det museet, måste tillbaka dit några gånger till tror jag, det är ju gigantikus! Kände mig som en kulturarstudent igen.

Idag är en lycklig måndag. Allt går bättre nu, jag kan stryka, tvätta och ta hand om barn. Det ändras verkligen från dag till dag. Imorgon är det säkert svårt igen, men man får ju njuta så länge det varar (pessimist? jag?)

Nu har jag en massa tråkiga saker att göra. Gå till banken, urk. NatWest är världens jobbigaste bank. De tror inte på att jag är jag och jag måste bevisa det hela tiden på en massa löjliga sätt. Men nu har de skickat ungefär tjugo brev eller nåt till mig så nu tror de väl på att jag verkligen är jag och att jag verkligen bor här?! Gah.

Får väl försöka ta mig ner till stan. Idag är sista dagen för min penicillinkur, hooray! Over and out.

Har ingen fyndig rubrik

Idag har varit en härlig dag, faktiskt. Såg en väldigt bra film kallad Julie and Julia, som till skillnad från måndagens 3D-film Cloudy with a chance of meatballs fick en att bli sugen på att äta mängder med fransk, god mat. Cloudy with a chance of meatballs var ingen höjdare, fick mig att vilja spy. Ueäk. Inglorious Basterds blev än en gång framflyttad till en oviss framtid.

Trött. Men glad. Familjen verkar vara på bra humör, och även jag. Det finns inga konfliktfria förhållanden, men vi gillar varandra. Det är en bra början. Känner mig otroligt fet. Måste träna. Många onyttigheter har förstås slunkit ner på sistone. Känner hur dubbelhakorna dallrar... Eller inte. Hmm. Trööööööttt. Ska sova snart, en heldag i London till innan den härliga helgen tar slut. Gosh. Önskar att jag var rikare. Önskar att det var den 22 oktober imorgon. Önskar att ett bra vandrarhem kunde sluta vara så krångligt att hitta. Ciao

A dreaded sunny day

Solen skiner, läget är på topp! Än så länge. Har inte pratat så mycket med familjen, men det kommer väl. Snart ska jag in till mitt älskade London town igen och äntligen gå på Inglorious Basterds med Camille. Vi åt på en ganska fancy restaurang igår och pratade om livet. I like! Cheerioooooooo

In your room, time stands still

Jag ser ut som en blandning mellan en eskimåbebis och en tvättbjörn. Har gråtit och känt mig miserabel hela dagen. Nu känns det dock bättre, men huvudet snurrar och jag fryser, brrr. Ikväll ska jag träffa den trevliga fransyskan igen, i Beckenham. Det blir nog trevligt. Vet ej vad vi ska hitta på, men orka planera hela tiden. Jag behöver i alla fall lite annat sällskap än den här familjen just nu, tror jag. Just nu känner jag mig som världens mest misslyckade au pair. Kan inte ta hand om barn, inte stryka, inte tvätta, ingenting. Blä.

Lyssnade på Depeche som jag alltid gör när jag känner mig som miserablast. Bara Dave Gahans vackra domedagsröst kan få mig på bra humör igen. Eller, först mår jag jättedåligt pga de deprimerande låtarna och sen mår jag bra igen. Jag är nog egentligen ganska löjlig.

Jag tror det kommer bli bättre nästa vecka.

LOL

ahahaha... ska man skratta eller gråta?

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor

No rest for the wicked

Fy fan vilken jobbig dag. Har inte sovit ordentligt på flera nätter vilket inte gör det bättre.

Igår kväll (när jag försökte somna) hörde jag mamman i huset få världens nervsammanbrott över... mig! Inte trevligt alls. Hon skrek saker med sin gälla röst om att hon inte kunde lita på mig och att jag inte tog egna initiativ, och såna saker... Blöh. Inte kul alls :'( Jag som trivs så bra här, och verkligen gör mitt bästa. Jag kämpar varje dag med att försöka komma ihåg allt som ska göras, tvättas, diskas, strykas etc etc i all oändlighet. Också är dom ändå inte nöjda. Åh hemska värld. Idag har barnen dessutom kunnat personifieras med små djävular... Torsdagar är aldrig bra. Men jag och mamman har pratat nu i alla fall om det där med att hon vill kunna lita på mig och jag förstår vad hon menar. Hon är världens prestationsångest-perfektionist-människa, så det blir svårt att ta över hennes roll. 19 år och mamma. Jisses, jag är verkligen inte redo.

Nåväl, känns bättre nu än igår kväll när jag låg och darrade under täcket av deras gräl som skakade huset... Kommunikation behövs. Hör barnen rejva runt därute, mamman skrika sig hes på dom och oh... Nu önskar jag att jag var hemma i köket på Kurveröd med alla som jag saknar så otroligt mycket. Varför, varför, varför gav jag mig in på det här?

Trött, så trött. Har inte suttit still en minut idag förrän nu. Hoppas saker och ting känns lättare imorgon. Ska aldrig skaffa barn, usch. Eller hund. Eller katt. Eller hus. Vill bara ta hand om mig själv just nu.

Saknar Sverige så himla mycket idag... Drömmer mycket om alla mina nära och kära. Det roliga är att i drömmarna så pratar dom engelska, haha. I min första dröm på engelska drömde jag att jag sprang omkring på Skogslyckan och samma ord malde på i min hjärna: "I am utterly confused, I am utterly confused" Ganska lätt att tolka den drömmen. Man kan ju bli galen för mindre. Kulturkrock!

Blinddate

Just kommit hem ifrån en blinddate! Dejten var fransyskan Camille som var riktigt trevlig. Och hon bor i området! Och hon pratar riktigt bra engelska! Nu blir jag glad. Äntligen nån som man kan umgås med på dagarna, typ ta en kaffe med och så. Hoppas jag. Vi ska till Ikea till helgen. Time for swedish meatballs and cheap furniture! Ahh lovely. Idag blir det balett med Amy, jag ska dock inte dansa, men prata med Nana (deras farmor). Hon är trevlig, väldigt "oh dear" och typisk brittisk tant-aktig. Som sagt, jag åldras i förtid här. På ett bra sätt.

Snart ska jag hämta Amy, bara ett barn att ta hand om idag, vilken lättnad. Jag önskar ibland att jag hade tre armar när jag tar hand om alla tre...

That's some deep shiet maeen

Allt handlar om ljus

och lite till. Där har ni mitt hobbitöra, btw. Inte ofta ni får se det. Och mittenbilden föreställer min "hemstation", stationen jag måste ta mig till i London för att komma hem till Park Langley. Jag har svårt för att se glad ut på bilder dessutom, never mind, never mind.

Under Construction

Jag blir kreativ ibland och gör små texter. De är verkligen inte färdiga (eller bra) Bara grovskisser som ska pusslas ihop, eller styckas lite.

I'm longing for black smoke, ripe air

mourning and accepting

Twinkling streetlights

I have earned some whizzing in my brain once more

Spend my money on worthless pleasures

Walking endless streets

under endless sky

Heavy bass boost

Thin and light as silk

The beauty of puzzling

will dawn on me

To sit in the cold feeling pretty

freeze forever impressions will last

in a crowded street in holborn

sweet guitar

sweet strings

fluid get going get going til dawn

I melt into the stone/pavement

I melt into the streetlights

Poetry will make impressions last

like deer in headlight

The look on its face is mine.

Cause you know,

I am the silliest person I have ever met

Ego Lego

Så här ser jag ut nu för tiden:





Jag har köpt knallrosa nagellack och en massa armband för att ta avstånd från mitt gamla jobb där man inte fick ha det, moha.

A sad fact widely known
The most impassionate song
To a lonely soul
Is so easily outgrown
But don't forget the songs
That made you smile
And the songs that made you cry
When you lay in awe
On the bedroom floor
And said : "Oh, oh, smother me Mother..."
No ...
Rubber ring, rubber ring, rubber ring, rubber ring
La ...

The passing of time
And all of its crimes
Is making me sad again
The passing of time
And all of its sickening crimes
Is making me sad again
But don't forget the songs
That made you cry
And the songs that saved your life
Yes, you're older now
And you're a clever swine
But they were the only ones who ever stood you by

The passing of time leaves empty lives
Waiting to be filled (the passing ...)
The passing of time
Leaves empty lives
Waiting to be filled
I'm here with the cause
I'm holding the torch
In the corner of your room
Can you hear me ?
And when you're dancing and laughing
And finally living
Hear my voice in your head
And think of me kindly
No ...
Rubber ring, rubber ring, rubber ring, rubber ring
La ...
No ...
Rubber ring, rubber ring, rubber ring, rubber ring

Do you
Love me like you used to ?
Oh ...
Rubber ring, rubber ring, rubber ring, rubber ring
La ...

You're clever
Everybody's clever nowadays
You're clever
Everybody's clever nowadays

You are sleeping
You do not want to believe
You are sleeping
You do not want to believe
You are sleeping
You do not want to believe
You are sleeping

- Rubber Ring av The Smiths såklart.

PENICILLIN

Aaaaaaaaaaargghhh. Jag är så arg. Nu måste jag käka penicillin 4 ggr/dag i en vecka. Jag mår alltid asdåligt av penicillin. Typiskt. Hade tydligen hudinfektion, doktorn visste inte hur jag hade fått det. Ack grymma värld. Nu har jag en kass vecka att se fram emot. Hurra. Gick till ett café och tröståt en muffin och kände mig patetisk. Mannen i kassan undrade vart jag kom ifrån (har tydligen världens mest svenska accent, alla frågar hela tiden) och hörde fel när jag sa att jag jobbade som au pair och trodde att jag var i Beckenham för att sjunga opera. Ha-ha. Nu är jag på riktigt dåligt humör. Tänker inte börja med penicillinhelvetet förrän imorgon, hmpf.

Shizukas final night

Igår var Paulinas japanska rumskompis Shizukas sista kväll i London, så vi gick på puben The Crown (väldigt mysig!) och hade det riktigt trevligt. Kände mig som en viking som drack öl, som vanligt, medan de andra tjejerna drack cider. Vi träffade några andra japaner och diskuterade Tokyos tunnelbanesystem, haha. Ett vanligt sommarjobb för japanska ungdomar är att vara en "pusher" en som puttar in folk i tunnelbanetågen. Varför inte liksom?

Nu har jag vaknat alldeles för tidigt och ätit en megasockrig frukost. Vill hinna i tid till Kajsa & C:os turisttur i London men måste kolla upp några mystiska utslag som jag har haft i snart två veckor. Farmaceuten trodde det var insektsbett och gav mig en salva mot det, men det försvinner inte! Noooo. Dessutom har jag träningsvärk efter ett asjobbigt träningspass igår, men det var riktigt kul samtidigt. Min rygg, ajajaj. Min fot, ajajaj (ville gå in mina nya ballerinaskor igår, vilket slutade i ett köttsår. Nästan.) Gnäll, gnäll, gnäll. Vill ha mer frukost. Cheerio(s)