Traumatized

Idag ska jag göra ett klassbyte, höhö. Från fina rikemansförorten till tha gangstakvarteret. Så detta kanske är det sista blogginlägget jag gör, för alltid... Eller inte! Jag överlever nog, Paulina verkar ju vara vid god hälsa. Jag hittar säkert något internetcafé där jag kan blogga lite. Snart ska jag börja packa ner halva mitt liv i 3 resväskor. Oh lawd. Hur ska detta gå till?

Kl 5 kommer Camille och hjälper mig att släpa resväskorna från huset till Brixton. Snäll tjej det där. Vi gick på bio igår, remaken av Fame. Den var sådär, ganska lättsmält underhållning. Vi var även på en pub med Kajsa och Linn, det var kul. Och innan dess var vi på Trafalgar Square och kollade på duvor, turister och krigsmonument. Och innan dess var vi på Tate Modern, ett gigantiskt museum för modern konst. Där blev vi traumatiserade av alla konstnärers läskiga idéer. Jag känner mig fortfarande lite illa till mods efter den där läskiga konstfilmen "History of Nothing" av nån sjuk konstnär jag inte minns namnet på. Uuuäääh, så äcklig. Nä, Tate Modern var väl trevligt men inte så bra som jag trodde. Nåväl. Jag och Camille var alltså igång 12 timmar i sträck igår, inte konstigt att jag känner mig lite vimmelkantig idag...

Vad konstigt det här känns. Hur säger man hejdå till några man aldrig mer kommer träffa? Typ: "Bye bye, have a good life!" Ja, det blir nog bra.

Nu ska jag börja packa. Bye bye, have a good life!