A sort of homecoming

Här är lite bilder från min och Victors vecka! Det kommer fler, en vacker dag.

Nu sitter jag i lägenhet nr 23, vet inte om jag kan kalla det hemma än, och lyssnar på A Sort of Homecoming med U2. Passande låt för tillfället. Torsdagsvägen 23 är väldigt mysig, det känns som nr 27 men ändå inte. Förvirrande är det. Men jag mår bra. Det känns så skönt att andas frisk luft igen, att kunna äta filmjölk och att dricka riktigt kaffe. Att inte vara på sin vakt hela tiden, att vara hemma. Och framförallt: att kunna träffa alla jag saknat så mycket! 2 månader kanske inte låter mycket men för mig känns det som att en hel evighet har passerat. Innan jag funderar på vad nästa äventyr blir ska jag andas. Vila. Vi får se hur lång tid det tar...

Jag och Victor har haft en fantastisk vecka av turistande och kärlek. Londonvyer, praliner, pints etcetera. Synd att han fick ta flyget till Köpenhamn istället för det rätta flyget till Göteborg... Lång historia, men det gick bra i alla fall!

We will survive!

Nu har jag och Victor överlevt vår första natt på vandrarhemmet! Lite äckligt, inga rena lakan verkar det som och endast ett badkar att tvätta sig i (ingen dusch!) samt en frukostbuffé bestående av toast och rice krispies. Men vi överlever! Nu ska vi ut och göra stan! Vet inte vad vi ska göra idag (Victor är ju inte planeringstypen direkt, hehe) men jag har en hemlig plan i mitt huvud. Igår drack vi myntate i ett marockanskt tält i Camden, i sällskap med två gigantiska robotar (då menar jag verkligen GIGANTISKA). Camden by night var fantastiskt, men vi drack som sagt bara te och tog det lugnt. Tha Neighbourhood är très pittoresque. Stora, vita, pampiga hus. Ska ta med mig kameran ut och fotografera så att ni får se vad jag menar! Bye for now.

08.47. allt är lugnt

Morrning, morrning. Nästsista morgonen jag sitter i den här beiga soffan och knappar på min komputer. Det känns... bra! Samtidigt så är det mysigt att bo här med Paua, men det håller inte i längden eftersom jag inte har någon inkomst. Det har varit rekordmånga dagar utan blogginlägg (typ 3! Wöööw!) men det har varit för att jag inte har haft någon inspiration. Det kanske inte har hänt så mycket intressant heller. Big Ben har liksom blivit en polare man säger "Tjena!" till när man åker förbi i dubbeldäckaren = Alltså, inte så exotiskt längre. Jag har som vanligt dreglat över allt jag inte kan köpa, och letat efter en höst/vinterjacka.

IMORGON KOMMER VICTOR! Aaah vad jag har längtat. Nu ska jag ta reda på hur man tar sig till Stansted och tillbaka in till Londres. Idag ska jag även;
- Packa om mina resväskor och även väga dem (tjohoo!)
- Duscha (tråkigt att duschen här antingen är iskall eller kokhet)
- Städa
- Ge mig ut på ännu en höst/vinterjacketurnering. Var på Oxford Street igår, höll på att kollapsa av allt folk som var där. Jag vågar inte tänka på hur julrushen ser ut där. Jag skulle nog svimma.

Nånting sånt. Lusläser Pj Harvey-boken, längtar efter sjätte HP-dvdn. Nu ska jag äta frukost.


09.22 Frukosten uppäten, polisbilarna flockas utanför. Så låter det i alla fall. Dessutom borrar folk i hela höghuset. Förstår inte hur jag har överlevt i en storstad så här länge, jag som älskar tystnad. Fast lite spännande är det allt, men jag börjar störa mig på allt folk. Det är ett hat/kärleksförhållande, det är ju allt folk som gör att London är den fantastiska plats som den är. Men ibland så vill man bara att alla ska åka hem och låta mig komma fram, haha. Fast det är ju jag som är immigranten här, jag och några miljoner till. London är verkligen ett vattenhål. Staden är en organism, ett ekosystem. Vi människor är bara myror som tar sig fram i den stora myrstacken kallad The Tube. Usch, jag gillar inte att åka tunnelbana längre. Det är trevligare med dubbeldäckare så att man kan se vad som händer, och få lite frisk (!?!nej!?!) luft istället för unken luft från jordens kärna eller nåt. Sedär, lite filosoferande på morgonkvisten. Nu måste jag verkligen ta tag i den här dagen! Fast det är onekligen lockande att sitta kvar här i den bekväma soffan...

Planer för kvällen

Hit ska jag, Paua, Kajsa och Linn ikväll: http://www.buttoneddowndisco.com/index.html

Det ska bli så kul! Glitterkanoner, gigantiska ballonger, happy hour och förhoppningsvis bra musik för en gångs skull! Pepp pepp pepp! Funderar fortfarande på vad jag ska ha på mig dock. Jag kanske helt enkelt ska blunda, ta några slumpmässiga plagg ur garderoben och voìla: kvällens outfit.

Nu ska jag leta efter ett bibliotek i Brixton för att skriva ut inbjudningarna och sedan träffa Camille. Det kommer bli en bra dag! Nattens drömmar lika outgrundliga som alltid, drömde att Paua ägde en egen grotta med ett vattenfall. Det var coolt.

Detaljer

- att bruset utifrån (busssars skrammel, tågfönsters vinanden, trafik, fjortismusik) stör mina ipodstunder och kanske en dag ger mig tinnitus

- läskigt att vara tillbaka i Beckenham, trivs bättre i zon 2

- Imorgon blir det utgång, vad ska jag ha på mig?

I wish had qualities like
Sympathy
Fidelity
Sobriety
Sincerity
Humility
Instead I got lunacy

Lily Allen - Cheryl Tweedy

- Har lagat quiche med Camille idag

- Varvar Bauhaus med Lily Allen, mysko blandning

Busy busy

Here is London, giddy of London
Is it home of the free -
Or what ?

Can you squeeze me
Into an empty page of your diary
And psychologically save me
I've got faith in you
I sense the power
Within the fingers
Within an hour the power
Could totally destroy me
(Or, it could save my life)

Oh, here is London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy, busy
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square
And you're just so busy
Busy, busy
Busy scissors
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Was a client, over-cautious
He made you nervous
And when he said
"I'm gonna sue you"
Oh, I really felt for you ...mmm...

So can you squeeze me
Into an empty page of your diary;
And supernaturally change me ?
Change me, change
Oh, here in London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square

And you're just too busy
To see me
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Min favoritlåt för tillfället - Hairdresser on fire med gissa vem? Det blir en kluris, ehehe... Igår var Paua ledig så vi sov läääänge och sen åt vi världens största frukost och sen bar det av till East London igen, jag ville ju visa Paua detta coola ställe. Jag shoppade ett midjebälte på Laden Showrooms (samma ställe som klänningen som jag börjar ångra...) och en finfin svartvitrutig kjol på Vintage Heaven. DEN var faktiskt billig. Jag skäms för att jag gör av med så mycket pengar... Usch, kunde knappt sova igår för att jag fick skamkänslor. Men - snart lämnar jag ju detta shoppingparadis så varför inte? Hellre en ny garderob från Londons butiker än en från Torp Köpcentrum. Japp. Har blivit besatt av shoppingdjävulen, vilket inte är konstigt. London ÄR shoppingparadiset. Eh, hur det nu hänger ihop. Nu måste jag käka frukost och ta mig till Beckenham och lämna tillbaka böcker och umgås med Camille. Jag drömde att min ex-au pair-familj tyckte om mig inatt. Väldigt, väldigt skumt. När jag vaknade visste jag dock att jag inte ville bo hos dem i alla fall. Slut på slaveriet! (eller vänta nu, det har bara börjat...)

Surrealism

Idag vaknade jag upp och visste vad det var jag ville göra. Jag ville göra musik! Så... var är gitarren...? tänkte jag yrvaket men så kom jag på att jag var mitt i London i Paulinas rum. Men det känns konstigt att få sådana uppenbarelser. Jag vet nu vad min stora passion är (fast det har jag vetat ganska länge) och jag tror att jag kan hålla på med det livet ut utan att tröttna. Det känns som att jag inte har något val... Djupa diskussioner inombords. Det känns grymt bra samtidigt, att få bekräftat av en dröm eller en impuls vad det är man verkligen, verkligen vill satsa på. Nu vet jag vad jag ska göra när jag kommer hem och har min älskade gitarr inom räckhåll igen. Terapi? Ja. Är låtarna bra? -.

Ibland lyckas jag. Men för att skriva en så bra låt som möjligt måste man skriva tusentals dåliga. Tro mig, det har jag redan gjort. Och det kommer kanske komma tusen dåliga till innan någonting som jag faktiskt kan stå för kan skapas. Så funkar jag. Jag har en låtidé just nu, men jag får väl sitta härinne hela dagen och försöka tänka ut en symfoniorkester i mitt huvud eller nåt, för Paulina glömde ge mig nyckeln så jag kan ändå inte ta mig ut. Hah!

Tur att jag ändå hade tänkt ha en lugn dag idag. Efter gårdagens surrealistiska händelse (jag och Paua gick och käkade på varsin Rocky Road och plötsligt fick jag en tung huvudvärk och liksom... såg mig själv utifrån. Det var som att jag var utanför min kropp. Sedan började jag gråta, för det var så läskigt. Vad katten hände?) Jag tror det var en utmattningsattack, men har aldrig varit med om något liknande. Någon som tror sig ha en vetenskaplig förklaring? Jag kanske är galen på riktigt! Så idag ska jag ta det ytterst lugnt och läsa alla mina böcker och bara drömma. Och längta efter Victor, som kommer om ungefär en vecka. Vi har vandrarhem bokat nu, vilket känns riktigt bra. Belsize House i norra London. Det verkar fint. Ajöss!

En tisdag i Eastend

Min dag:

Massa vintage/secondhandaffärer

Känts som om jag varit i mellanöstern istället för London

Köpt en alldeles för dyr gul klänning från en affär där tydligen kändisar som Sophie Ellis Bextor, Pete Doherty och Noel Gallagher handlar (säkert lurad, men klänningen är rolig)

Varit på Rough Trade skivbolag och skivaffär, The Smiths ursprungliga innan de blev ärkefiender, och äntligen hittat boken om Pj Harvey Siren Rising

Varit i Brick Lane och käkat judisk bagel (mums!)

Gått vilse i Shoreditch

Nästan kollapsat av trötthet, så jag åkte hem istället för att dansa

Ätit en Rocky Road och fått dåligt samvete

Ätit sushi på Wasabi (Uddevallas sushiställe Min Min är fortfarande bäst!)

Börjat kapitulera inför storstadspulsen. Imorgon ska jag nog stanna inne hela dagen och sova, sova, sova

Fått ångest inför att lämna denna fantastiska stad men samtidigt längtat hem till svensk frisk luft och utrymme, det är så överbefolkat här, särskilt om man försöker ta sig hem i rusningstid.

Inte tagit några kort, varit för fascinerad

Prinsessan Diana, jag?

Vilken dag, vilken dag... En dag av skoskav, kunglig uppvaktning och naturvetenskap. En fantastisk blandning! Har även bokat vandrarhem till mig och Victor nu, sitter och väntar på svarsmail så att allt har funkat bara... Nervöst!

Jag började dagen med att åka till Vauxhall, för som det Moz-fan jag är så älskar jag hans skiva Vauxhall & I, så jag tittade på tunnelbanekartan och tänkte: Jag måste åka till detta Vauxhall! Men det var verkligen det fulaste stället nånsin, så jag tänkte: fail! och åkte till South Kensington istället, det rikaste och snobbigaste området i London. Där gick jag på Natural History Museum som var så häftigt! Jag älskar dinosaurieskelett! Sedan åkte jag till Knightsbridge, men fick sådan skoskav att jag var tvungen att varva ner på Starbucks (som vanligt...) men dock fick jag ingen gratis muffin till mitt kaffe! Lurendrejeri. Mina fötter gjorde så ont, mina söta ballerinaskor kan inte vara anatomiskt utformade för fötter helt enkelt. Jag fick syn på Harrods och tänkte för mig själv: Har de skoskavsplåster kanske? Sedan skrattade jag högt för det skulle vara ganska knäppt att köpa skoskavsplåster på en av världens dyraste affärer.

I alla fall, jag gick in dit. En man i grön kostym och cylinderhatt bugade sig för mig och sa: "Good afternoon young madame" och jag såg säkert ut som ett frågetecken. Är jag prinsessan Diana eller nåt? Haha, trevligt när folk bugar sig för en i alla fall. Sedan kom jag in på Harrods och en kille som mest liknade en levande skyltdocka tog fram Chanel No 5 och undrade om jag ville testa. Eh... Ja, jag vet inte om de såg girigheten i mina ögon eller om personalen där helt enkelt är såna men de behandlade mig verkligen som en kunglighet. Trevligt trevligt. Tyvärr hade jag inte ens råd med en nyckelring därinne så jag fick skynda mig ut innan de charmade av mig alla mina pengar.

Sedan mötte jag Paulina utanför hennes jobb och vi kollade på fina affärer i Covent Garden och nu sitter jag här, utmattad men lycklig.

Fel strumpa i rätt låda (filosofiskt problem)

God morgon London! Paulina hade visst internet i alla fall, vilken tur! Så nu kan jag sitta här och blogga nonstop i 11 dygn om jag vill! Men det vill jag inte, då skulle jag ju inte få någonting gjort. Jag har än en gång tilldelats rollen som hemmafru då Paulina gick upp kl halv 6 för att gå till jobbet. Stackars kvinna. Fast hon verkar gilla sitt jobb, och man måste ju ha ett jobb etc. Men jag får sova hur länge jag vill! (tror jag) Så nu bor jag här med 4 polacker (okej, Paua är halvpolack men ändå) Än så länge är bara jag och Paulina och en till tjej här, för landlorden och landladyn är i Polen.

Idag ska jag fixa oystercard, ringa vandrarhem, dansa (!), och köpa kaffe på Starbucks för att då få en gratis muffin. Efter det, vem vet vad som väntar... Vilken dag! Cheerio.

Traumatized

Idag ska jag göra ett klassbyte, höhö. Från fina rikemansförorten till tha gangstakvarteret. Så detta kanske är det sista blogginlägget jag gör, för alltid... Eller inte! Jag överlever nog, Paulina verkar ju vara vid god hälsa. Jag hittar säkert något internetcafé där jag kan blogga lite. Snart ska jag börja packa ner halva mitt liv i 3 resväskor. Oh lawd. Hur ska detta gå till?

Kl 5 kommer Camille och hjälper mig att släpa resväskorna från huset till Brixton. Snäll tjej det där. Vi gick på bio igår, remaken av Fame. Den var sådär, ganska lättsmält underhållning. Vi var även på en pub med Kajsa och Linn, det var kul. Och innan dess var vi på Trafalgar Square och kollade på duvor, turister och krigsmonument. Och innan dess var vi på Tate Modern, ett gigantiskt museum för modern konst. Där blev vi traumatiserade av alla konstnärers läskiga idéer. Jag känner mig fortfarande lite illa till mods efter den där läskiga konstfilmen "History of Nothing" av nån sjuk konstnär jag inte minns namnet på. Uuuäääh, så äcklig. Nä, Tate Modern var väl trevligt men inte så bra som jag trodde. Nåväl. Jag och Camille var alltså igång 12 timmar i sträck igår, inte konstigt att jag känner mig lite vimmelkantig idag...

Vad konstigt det här känns. Hur säger man hejdå till några man aldrig mer kommer träffa? Typ: "Bye bye, have a good life!" Ja, det blir nog bra.

Nu ska jag börja packa. Bye bye, have a good life!

Nördhumor

Jag sitter och skakar av tyst skratt åt detta: http://mugglenet.com/wallofshame.shtml

Ojojoj, humor på hög nivå för en HP-nörd som mig: The Infamous Wall of Shame! Om du gillar det är du lika knäpp som jag.

Mad Hatter

Lightness

You can crush us
You can bruise us
But you'll have to answer to
Oh-the guns of Brixton!

På söndag, kl 6 pm GMT, byter jag adress till Brixton för 11 dagar. Där ska jag dela rum med Paulina och känna på det tuffa livet i Brixton, hoppas det inte är så kriminellt som alla inklusive The Clash säger...

Imorgon är alltså min sista arbetsdag. Ska passa barnen på kvällen för att föräldrarna ska iväg på nån sorts bal. Ojojoj, hur surrealistiskt känns inte det? Snart ska jag äta middag med föräldrarna. Att förvänta sig: ansträngd stämning, uppgivna blickar och kanske kanske lite småprat. Men vad gör det, när jag vet att jag flyttar om tre dagar! Jag är tacksam, evinnerligt tacksam för min tid här som sagt. Inatt sov jag riktigt gott för första gången på länge, med undantag för en mardröm som jag inte kommer ihåg (detaljer: lastbilar, kidnappning, droger) men som fick mig att vakna med ett ryck. Oroliga tider. Men roliga tider. So long!

Shopping for charity

Idag har jag varit med Camille igen, jösses, den flickan räddar verkligen mina dagar just nu. Om det inte vore för hennes sällskap skulle jag nog inte vilja stiga ur sängen eller gå ut ur det här huset. En sak som jag gillar med England och Beckenham är alla charityshops, second handaffärer där pengarna man betalar går till välgörenhet, som cancerfonden och Röda Korset. Man kan hitta riktiga skatter i dessa affärer som stinker av malkulor från ett annat sekel. Jag hittade idag en finfin klarlila klänning som kostade 5 pund (tidigare pris: 14) och ett gulligt linne för 2 pund. Alltså cirka 25 spänn! Fabulous! Fast de luktar fortfarande hiskelig tantparfym, får tvätta dom innan jag använder dom. Vi åt nudlar på Miso, billigt men gott.

Nu sitter jag här och vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Igår fick jag ju veta att jag är oduglig för det här jobbet så jag känner inte riktigt för att gå ut i köket och hjälpa till. Mamman klarar nog det bäst själv, säger hon i alla fall. Hoppas hoppas hoppas att min adress nästa vecka är Brixton, men jag måste förbereda mig på att jag ska jobba kvar här i 15 dagar till...

Avskedstal

This is the end, my only friend, the end...

...eller...?

Idag har jag varit här i 40 dagar. Idag har jag sagt upp mig. 40 dagar av mitt liv har jag varit en au pair. Antar att jag fortsätter jobbet som vanligt imorgon, fram till fredag eller fram till att Victor kommer. Men mentalt är jag inte au pair längre. Känns både sorgset och alldeles, alldeles rätt! Jag var inte au pair-typen, det vet jag nu. Men jag var tvungen att testa för att veta. Jag har lärt mig så otroligt mycket så det är inte klokt. Jag är väldigt glad för det! Jag har varit med om bra saker och dåliga saker. Hrrm, hur förvandlades det här blogginlägget till ett avskedstal?

Strulig är jag. Mänsklig antar jag. Det känns bra nu när jag har tagit ett beslut. Det finns inget värre än att vada fram i ovisshetens grå cement. Oh la la. Så nu ska jag ta tag i nästa del av mitt liv!

Accept yourself

Every day you must say
So, how do I feel about my life ?
Anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself ?
I am sick and I am dull
And I am plain
How dearly I'd love to get carried away
Oh, but dreams have a knack of just not coming true
And time is against me now...oh
Oh, who and what to blame ?

Oh, anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself, for heaven's sake ?
Anything is hard to find
When you will not open your eyes
Every day you must say
Oh, how do I feel about the past ?
Others conquered love - but I ran
I sat in my room and I drew up a plan
Oh, but plans can fall through (as so often they do)
And time is against me now...

And there's no-one left to blame
Oh, tell me when will you ...
When will you accept your life ?
(The one that you hate)
For anything is hard to find
When you will not open your eyes
Every day you must say
Oh, how do I feel about my shoes ?

They make me awkward and plain
How dearly I would love to kick with the fray ...
But I once had a dream (and it never came true)
And time is against me now...
Time is against me now...
And there's no one but yourself to blame
Oh, anything is hard to find
When you will not open your eyes
Anything is hard to find; for heaven's sake !
Anything is hard to find
When you will not open your eyes
When will you accept yourself ?
When ?
When ?
When ?
When ?

Jag är den här sången nu. Jag lever i den. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag göra med allt? Jag sitter här som en tragisk hemmafru och tröstäter och städar och gör saker som jag absolut inte vill göra. Jag vill använda min hjärna till någonting vettigt. Jag vill inte vara slav. Jag får London 2 dagar i veckan. Tack. Men jag vill hellre leva på världens tråkigaste plats med rätt personer. Om ni förstår vad jag menar. Hopplöst. Eller inte. Eller jo. Anxious. Gjorde världens bästa låt i min dröm i natt. När jag vaknade kom jag bara ihåg brottstycken av den. Gick i ösregn och detaljerna kom tillbaka, nu är de nog borta igen. Jag orkar inte leta efter dem. Jag är överemotionell. Jag är överhormonell. 17 dagar!

Let me bring you to my hood

Bild 1. Världens bästa skylt som står utanför baptistkyrkan i Beckenham :'D Nu vill jag definitivt bli kristen.

Bild 2. The Chinese Garage eller Det Kinesiska Garaget. Går förbi det varje dag och blir lika förundrad varje gång. Ett kinesiskt garage? I England? Spännande koncept. Öh okej.

Bild 3. Mah hood. Gatan där jag bor.

Klockan är 00.30, hemkommen efter en trevlig kväll på The Crown. Börjar bli ett stammisställe, jag och Paulina och Camille träffade samma japan som sist gång. Efter en pint var jag vinglig (fredagstrött) så jag och Camille drog oss hemåt väldigt tidigt. Höll på att somna på tåget (är väldigt bra på att sova på fordon av olika slag) men nu är jag klarvaken. Ovanligt för en earlybird som jag. Så varför inte visa er lite saker som jag tittar på varje dag. Öhö. Godnatt, tror jag.

My new BFF

Jag har träffat världens gulligaste katt! Det är Unicornskolans (barnens skolas) katt, tror jag, barnen har sagt det i alla fall. Den heter Tibbles och är vit, fluffig och alltid pissed off. Den är bäst helt enkelt! Den fräser åt alla jobbiga ungar som försöker klappa den, haha. Jag och Tibbles är ganska lika, tror jag. Vita, fluffiga och konstant fräsande. Sedär, nu har jag en soulmate!

Dricker grönt te för första gången på riktigt länge. Ah, hade glömt hur gott det var. Jag hade tur och hittade ett bra grönt te också, har man otur kan man få en sort som smakar hö. Men inte Twinings! Det är fina grejer det. Började bli trött på det blaskiga Yorkshireteet, så det känns bra att ha ett eget. So long cowboys!