It's a hard work work.

Haha, världens bästa bild!

Uffffff. Nu har jag den där känslan i magen igen, den som jag förknippar med JOBB. Av någon anledning får tanken på jobb mig att rysa. Och nej, jag har inte lyssnar för mycket Morrissey utan den känslan har jag haft ända sedan jag började jobba... Läskigt är det. Jag har ju fått ett jobb bara sådär (hallelujah prisa gud!) och någon gång i veckan kommer de att ringa dit mig och lära upp mig. Hjälp. Nervositeten sätter in, såklart. Men det klarar jag! Den där läskiga känslan som jag förknippar med J.O.B.B kommer nog till mig för att helt plötsligt är man där och ska prestera, visa vad man går för etcetera. Det kan nog göra vem som helst lite darrig.

Gyllene Prag

Igår när Victor kom till stan så fick jag ett knäppt ryck och bjöd honom på Gyllene Prag, trots min studentekonomi... Totalt värt. Panerad ost är nog trots allt guds gåva till mänskligheten. Annars då? Diggar till låtar jag har på hjärnan på spårvagnarna... Folk tycker nog jag är weird. Ikväll vill jag göra någonting heltokigt. Som att gå på soulklubb... jag satsar på det! Nu ska jag iväg och simma 1 km med den bäste Tovelius.

En pytteliten uppdatering

Idag väntar en dag av stordåd. Eller kanske monumentala besvikelser. Mystiska händelser som sammankopplas, hemlighetsfulla uppdrag som skall utföras...

Jag försöker bara göra mitt liv lite mer spännande, okej? Sister I'm a poet spelas på repeat för det är det enda rätta. Ajöss!

Back on "track"

...eller tracksen går nog inte så bra i den här stan... spåren alltså. Det går typ en spårvagn i halvtimmen nu pga helvetessnön! Helt absurt. Man vänjer sig snabbt vid lyx, på landet skulle det som göteborgarna har nu vara lyx, hehe.

Tillbaka i Gbg efter en lång semester (insnöad) i Uddevallaland. Nu blir det till att läsa Machiavelli och sedan gå på seminarium och sedan erövra världen... Det är i alla fall en längtan jag får när jag läser "Fursten". Kanske spelet Risk inte är så dåligt trots allt, för att dämpa ens maktgalna tendenser...

Denna helg har jag för en gångs skull sett bra filmer! Det händer inte så ofta, då jag är ganska kräsen när det gäller film. Svart katt, vit katt var fantastisk, likaså The Big Lebowski och till slut även Järnjätten. Bra där.

Florsockersnö och soja

Hello bloggen! Hej alla som läser! Nu är frågan... gör någon det? I så fall skulle ni väl vilja vara snälla och skriva en kommentar eller två? Tack på förhand!

Har just ätit för mycket soja, men mina teriyakinudlar blev ändå ganska lyckade. Blev lycklig när jag hittade billiga wokgrönsaker på Willys. Märket hette Pride och såg väldigt... tvivelaktigt ut men jag var desperat efter lite asiatisk flava (det där lät väldigt, väldigt fel....) så vad gör man inte.

Ska snart på semmelfrossa hos Miriam vilket ska bli underbart. Det ser ut som att det regnar florsocker från himlen förresten. Det kanske det gör, dagen till ära.

Fredagkväll

Lyssnar på 60-talsmusik, ska gå och köpa trocadero - det är fredagkväll. Rockorgel må vara det ljuvaste ljud som nått mina öron. Ska snart till Ellies dunderparty i Uddevalla. Sådana här kvällar är det kul att vara ung. Igår drömde om att vara pensionär, idag dansar jag runt i mitt rum och sminkar mig. Tvära kast i vardagen.

Just nu...

...så nyser jag och skriver hemtenta. Det går ganska bra, men jag är väldigt bra på att snurra in mig i mina egna formuleringar tills de känns som en strypsnara som jag inte kan ta mig ur. Så dramatiskt är det! Jag har kommit på att jag kan en massa fina ord som jag inte har en aning om vad de betyder, och dessa ord har jag en förmåga att använda. Sedan läser jag igenom texten tänker jag wtf? och måste översätta allting för mig själv. Jag undrar om det är normalt.

Ett pretentiöst inlägg!

Mina vänner, Göteborg är nu sovjet. När spårvagnen närmar sig den grå stadens centrum vimlar det av människor klädda i päls; som huvudbonad eller kappa. Det måste vara en trend av något slag. Vad som bidrar till sovjetstämningen ännu mer är min egen bostad, ett miljonprogramsprojekt som tornar upp sig mot den stålgrå himlen på ett väldigt hotfullt sätt. Vågar knappt gå in genom dörren (inte ut heller för den delen).

Vad som inte är så sovjet är att jag just bakat en mandelkaka (baka? jag? nä just det!) Är mäkta stolt och har dekorerat den med frysta hallon. Man gör verkligen framsteg inom matlagning och bakning när man är sugen på något gott men inte har råd att fika eller gå ner och köpa en påse godis! Däremot hade vi ungefär 1 kg mandelmassa liggandes i skafferiet, man tager vad man haver som man säger.

I denna gråruskiga vardag kan man annars drömma sig bort till fjärran länders mystik, historiska slag och befängda idéer... Dock så är hemtentan ett faktum som inte är så romantiskt. Men den kan jag nog klara av. På helgonet Valentins dag skall detta ske.

Mamma och mormor befinner sig just nu i Egypten, jag hoppas att solen skiner på dem och att de får se storslagna vyer från flodbåten (det ultramoderna kryssningsfartyget) i form av pyramider och sfinxer. Jag hoppas även att mamma fraktar hem lite egyptisk bomull åt mig.

Is that the way it oughta stay?

Det där med balans är svårt. Eller så är det väldigt lätt. Man ska nog inte fundera så mycket på det egentligen. Balans mellan vansinne och genialitet. Balans mellan tjock och smal. Balans mellan kärlek och hat. Oh flap.

Manetfasen har än en gång kommit tillbaka. När man känner sig konstigt likgiltig till allt som sker, eller försöker få saker att hända, men det står likväl still. Jag försöker nog inte hårt nog.

Litar alltid på att saker ska fixa till sig av sig själva.

Litar på att vi lever i den bästa av världar.

Jag vill sova, jag vill vara vaken, jag vill inte veta, jag vill väldigt gärna veta. Jag är en vankelmodig person.

Ugh.