Det där med balans är svårt. Eller så är det väldigt lätt. Man ska nog inte fundera så mycket på det egentligen. Balans mellan vansinne och genialitet. Balans mellan tjock och smal. Balans mellan kärlek och hat. Oh flap.
Manetfasen har än en gång kommit tillbaka. När man känner sig konstigt likgiltig till allt som sker, eller försöker få saker att hända, men det står likväl still. Jag försöker nog inte hårt nog.
Litar alltid på att saker ska fixa till sig av sig själva.
Litar på att vi lever i den bästa av världar.
Jag vill sova, jag vill vara vaken, jag vill inte veta, jag vill väldigt gärna veta. Jag är en vankelmodig person.
Ugh.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar