Busy busy

Here is London, giddy of London
Is it home of the free -
Or what ?

Can you squeeze me
Into an empty page of your diary
And psychologically save me
I've got faith in you
I sense the power
Within the fingers
Within an hour the power
Could totally destroy me
(Or, it could save my life)

Oh, here is London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy, busy
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square
And you're just so busy
Busy, busy
Busy scissors
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Was a client, over-cautious
He made you nervous
And when he said
"I'm gonna sue you"
Oh, I really felt for you ...mmm...

So can you squeeze me
Into an empty page of your diary;
And supernaturally change me ?
Change me, change
Oh, here in London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square

And you're just too busy
To see me
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Min favoritlåt för tillfället - Hairdresser on fire med gissa vem? Det blir en kluris, ehehe... Igår var Paua ledig så vi sov läääänge och sen åt vi världens största frukost och sen bar det av till East London igen, jag ville ju visa Paua detta coola ställe. Jag shoppade ett midjebälte på Laden Showrooms (samma ställe som klänningen som jag börjar ångra...) och en finfin svartvitrutig kjol på Vintage Heaven. DEN var faktiskt billig. Jag skäms för att jag gör av med så mycket pengar... Usch, kunde knappt sova igår för att jag fick skamkänslor. Men - snart lämnar jag ju detta shoppingparadis så varför inte? Hellre en ny garderob från Londons butiker än en från Torp Köpcentrum. Japp. Har blivit besatt av shoppingdjävulen, vilket inte är konstigt. London ÄR shoppingparadiset. Eh, hur det nu hänger ihop. Nu måste jag käka frukost och ta mig till Beckenham och lämna tillbaka böcker och umgås med Camille. Jag drömde att min ex-au pair-familj tyckte om mig inatt. Väldigt, väldigt skumt. När jag vaknade visste jag dock att jag inte ville bo hos dem i alla fall. Slut på slaveriet! (eller vänta nu, det har bara börjat...)

Surrealism

Idag vaknade jag upp och visste vad det var jag ville göra. Jag ville göra musik! Så... var är gitarren...? tänkte jag yrvaket men så kom jag på att jag var mitt i London i Paulinas rum. Men det känns konstigt att få sådana uppenbarelser. Jag vet nu vad min stora passion är (fast det har jag vetat ganska länge) och jag tror att jag kan hålla på med det livet ut utan att tröttna. Det känns som att jag inte har något val... Djupa diskussioner inombords. Det känns grymt bra samtidigt, att få bekräftat av en dröm eller en impuls vad det är man verkligen, verkligen vill satsa på. Nu vet jag vad jag ska göra när jag kommer hem och har min älskade gitarr inom räckhåll igen. Terapi? Ja. Är låtarna bra? -.

Ibland lyckas jag. Men för att skriva en så bra låt som möjligt måste man skriva tusentals dåliga. Tro mig, det har jag redan gjort. Och det kommer kanske komma tusen dåliga till innan någonting som jag faktiskt kan stå för kan skapas. Så funkar jag. Jag har en låtidé just nu, men jag får väl sitta härinne hela dagen och försöka tänka ut en symfoniorkester i mitt huvud eller nåt, för Paulina glömde ge mig nyckeln så jag kan ändå inte ta mig ut. Hah!

Tur att jag ändå hade tänkt ha en lugn dag idag. Efter gårdagens surrealistiska händelse (jag och Paua gick och käkade på varsin Rocky Road och plötsligt fick jag en tung huvudvärk och liksom... såg mig själv utifrån. Det var som att jag var utanför min kropp. Sedan började jag gråta, för det var så läskigt. Vad katten hände?) Jag tror det var en utmattningsattack, men har aldrig varit med om något liknande. Någon som tror sig ha en vetenskaplig förklaring? Jag kanske är galen på riktigt! Så idag ska jag ta det ytterst lugnt och läsa alla mina böcker och bara drömma. Och längta efter Victor, som kommer om ungefär en vecka. Vi har vandrarhem bokat nu, vilket känns riktigt bra. Belsize House i norra London. Det verkar fint. Ajöss!

En tisdag i Eastend

Min dag:

Massa vintage/secondhandaffärer

Känts som om jag varit i mellanöstern istället för London

Köpt en alldeles för dyr gul klänning från en affär där tydligen kändisar som Sophie Ellis Bextor, Pete Doherty och Noel Gallagher handlar (säkert lurad, men klänningen är rolig)

Varit på Rough Trade skivbolag och skivaffär, The Smiths ursprungliga innan de blev ärkefiender, och äntligen hittat boken om Pj Harvey Siren Rising

Varit i Brick Lane och käkat judisk bagel (mums!)

Gått vilse i Shoreditch

Nästan kollapsat av trötthet, så jag åkte hem istället för att dansa

Ätit en Rocky Road och fått dåligt samvete

Ätit sushi på Wasabi (Uddevallas sushiställe Min Min är fortfarande bäst!)

Börjat kapitulera inför storstadspulsen. Imorgon ska jag nog stanna inne hela dagen och sova, sova, sova

Fått ångest inför att lämna denna fantastiska stad men samtidigt längtat hem till svensk frisk luft och utrymme, det är så överbefolkat här, särskilt om man försöker ta sig hem i rusningstid.

Inte tagit några kort, varit för fascinerad

Prinsessan Diana, jag?

Vilken dag, vilken dag... En dag av skoskav, kunglig uppvaktning och naturvetenskap. En fantastisk blandning! Har även bokat vandrarhem till mig och Victor nu, sitter och väntar på svarsmail så att allt har funkat bara... Nervöst!

Jag började dagen med att åka till Vauxhall, för som det Moz-fan jag är så älskar jag hans skiva Vauxhall & I, så jag tittade på tunnelbanekartan och tänkte: Jag måste åka till detta Vauxhall! Men det var verkligen det fulaste stället nånsin, så jag tänkte: fail! och åkte till South Kensington istället, det rikaste och snobbigaste området i London. Där gick jag på Natural History Museum som var så häftigt! Jag älskar dinosaurieskelett! Sedan åkte jag till Knightsbridge, men fick sådan skoskav att jag var tvungen att varva ner på Starbucks (som vanligt...) men dock fick jag ingen gratis muffin till mitt kaffe! Lurendrejeri. Mina fötter gjorde så ont, mina söta ballerinaskor kan inte vara anatomiskt utformade för fötter helt enkelt. Jag fick syn på Harrods och tänkte för mig själv: Har de skoskavsplåster kanske? Sedan skrattade jag högt för det skulle vara ganska knäppt att köpa skoskavsplåster på en av världens dyraste affärer.

I alla fall, jag gick in dit. En man i grön kostym och cylinderhatt bugade sig för mig och sa: "Good afternoon young madame" och jag såg säkert ut som ett frågetecken. Är jag prinsessan Diana eller nåt? Haha, trevligt när folk bugar sig för en i alla fall. Sedan kom jag in på Harrods och en kille som mest liknade en levande skyltdocka tog fram Chanel No 5 och undrade om jag ville testa. Eh... Ja, jag vet inte om de såg girigheten i mina ögon eller om personalen där helt enkelt är såna men de behandlade mig verkligen som en kunglighet. Trevligt trevligt. Tyvärr hade jag inte ens råd med en nyckelring därinne så jag fick skynda mig ut innan de charmade av mig alla mina pengar.

Sedan mötte jag Paulina utanför hennes jobb och vi kollade på fina affärer i Covent Garden och nu sitter jag här, utmattad men lycklig.

Fel strumpa i rätt låda (filosofiskt problem)

God morgon London! Paulina hade visst internet i alla fall, vilken tur! Så nu kan jag sitta här och blogga nonstop i 11 dygn om jag vill! Men det vill jag inte, då skulle jag ju inte få någonting gjort. Jag har än en gång tilldelats rollen som hemmafru då Paulina gick upp kl halv 6 för att gå till jobbet. Stackars kvinna. Fast hon verkar gilla sitt jobb, och man måste ju ha ett jobb etc. Men jag får sova hur länge jag vill! (tror jag) Så nu bor jag här med 4 polacker (okej, Paua är halvpolack men ändå) Än så länge är bara jag och Paulina och en till tjej här, för landlorden och landladyn är i Polen.

Idag ska jag fixa oystercard, ringa vandrarhem, dansa (!), och köpa kaffe på Starbucks för att då få en gratis muffin. Efter det, vem vet vad som väntar... Vilken dag! Cheerio.

Traumatized

Idag ska jag göra ett klassbyte, höhö. Från fina rikemansförorten till tha gangstakvarteret. Så detta kanske är det sista blogginlägget jag gör, för alltid... Eller inte! Jag överlever nog, Paulina verkar ju vara vid god hälsa. Jag hittar säkert något internetcafé där jag kan blogga lite. Snart ska jag börja packa ner halva mitt liv i 3 resväskor. Oh lawd. Hur ska detta gå till?

Kl 5 kommer Camille och hjälper mig att släpa resväskorna från huset till Brixton. Snäll tjej det där. Vi gick på bio igår, remaken av Fame. Den var sådär, ganska lättsmält underhållning. Vi var även på en pub med Kajsa och Linn, det var kul. Och innan dess var vi på Trafalgar Square och kollade på duvor, turister och krigsmonument. Och innan dess var vi på Tate Modern, ett gigantiskt museum för modern konst. Där blev vi traumatiserade av alla konstnärers läskiga idéer. Jag känner mig fortfarande lite illa till mods efter den där läskiga konstfilmen "History of Nothing" av nån sjuk konstnär jag inte minns namnet på. Uuuäääh, så äcklig. Nä, Tate Modern var väl trevligt men inte så bra som jag trodde. Nåväl. Jag och Camille var alltså igång 12 timmar i sträck igår, inte konstigt att jag känner mig lite vimmelkantig idag...

Vad konstigt det här känns. Hur säger man hejdå till några man aldrig mer kommer träffa? Typ: "Bye bye, have a good life!" Ja, det blir nog bra.

Nu ska jag börja packa. Bye bye, have a good life!

Nördhumor

Jag sitter och skakar av tyst skratt åt detta: http://mugglenet.com/wallofshame.shtml

Ojojoj, humor på hög nivå för en HP-nörd som mig: The Infamous Wall of Shame! Om du gillar det är du lika knäpp som jag.