A sort of homecoming

Här är lite bilder från min och Victors vecka! Det kommer fler, en vacker dag.

Nu sitter jag i lägenhet nr 23, vet inte om jag kan kalla det hemma än, och lyssnar på A Sort of Homecoming med U2. Passande låt för tillfället. Torsdagsvägen 23 är väldigt mysig, det känns som nr 27 men ändå inte. Förvirrande är det. Men jag mår bra. Det känns så skönt att andas frisk luft igen, att kunna äta filmjölk och att dricka riktigt kaffe. Att inte vara på sin vakt hela tiden, att vara hemma. Och framförallt: att kunna träffa alla jag saknat så mycket! 2 månader kanske inte låter mycket men för mig känns det som att en hel evighet har passerat. Innan jag funderar på vad nästa äventyr blir ska jag andas. Vila. Vi får se hur lång tid det tar...

Jag och Victor har haft en fantastisk vecka av turistande och kärlek. Londonvyer, praliner, pints etcetera. Synd att han fick ta flyget till Köpenhamn istället för det rätta flyget till Göteborg... Lång historia, men det gick bra i alla fall!

We will survive!

Nu har jag och Victor överlevt vår första natt på vandrarhemmet! Lite äckligt, inga rena lakan verkar det som och endast ett badkar att tvätta sig i (ingen dusch!) samt en frukostbuffé bestående av toast och rice krispies. Men vi överlever! Nu ska vi ut och göra stan! Vet inte vad vi ska göra idag (Victor är ju inte planeringstypen direkt, hehe) men jag har en hemlig plan i mitt huvud. Igår drack vi myntate i ett marockanskt tält i Camden, i sällskap med två gigantiska robotar (då menar jag verkligen GIGANTISKA). Camden by night var fantastiskt, men vi drack som sagt bara te och tog det lugnt. Tha Neighbourhood är très pittoresque. Stora, vita, pampiga hus. Ska ta med mig kameran ut och fotografera så att ni får se vad jag menar! Bye for now.

08.47. allt är lugnt

Morrning, morrning. Nästsista morgonen jag sitter i den här beiga soffan och knappar på min komputer. Det känns... bra! Samtidigt så är det mysigt att bo här med Paua, men det håller inte i längden eftersom jag inte har någon inkomst. Det har varit rekordmånga dagar utan blogginlägg (typ 3! Wöööw!) men det har varit för att jag inte har haft någon inspiration. Det kanske inte har hänt så mycket intressant heller. Big Ben har liksom blivit en polare man säger "Tjena!" till när man åker förbi i dubbeldäckaren = Alltså, inte så exotiskt längre. Jag har som vanligt dreglat över allt jag inte kan köpa, och letat efter en höst/vinterjacka.

IMORGON KOMMER VICTOR! Aaah vad jag har längtat. Nu ska jag ta reda på hur man tar sig till Stansted och tillbaka in till Londres. Idag ska jag även;
- Packa om mina resväskor och även väga dem (tjohoo!)
- Duscha (tråkigt att duschen här antingen är iskall eller kokhet)
- Städa
- Ge mig ut på ännu en höst/vinterjacketurnering. Var på Oxford Street igår, höll på att kollapsa av allt folk som var där. Jag vågar inte tänka på hur julrushen ser ut där. Jag skulle nog svimma.

Nånting sånt. Lusläser Pj Harvey-boken, längtar efter sjätte HP-dvdn. Nu ska jag äta frukost.


09.22 Frukosten uppäten, polisbilarna flockas utanför. Så låter det i alla fall. Dessutom borrar folk i hela höghuset. Förstår inte hur jag har överlevt i en storstad så här länge, jag som älskar tystnad. Fast lite spännande är det allt, men jag börjar störa mig på allt folk. Det är ett hat/kärleksförhållande, det är ju allt folk som gör att London är den fantastiska plats som den är. Men ibland så vill man bara att alla ska åka hem och låta mig komma fram, haha. Fast det är ju jag som är immigranten här, jag och några miljoner till. London är verkligen ett vattenhål. Staden är en organism, ett ekosystem. Vi människor är bara myror som tar sig fram i den stora myrstacken kallad The Tube. Usch, jag gillar inte att åka tunnelbana längre. Det är trevligare med dubbeldäckare så att man kan se vad som händer, och få lite frisk (!?!nej!?!) luft istället för unken luft från jordens kärna eller nåt. Sedär, lite filosoferande på morgonkvisten. Nu måste jag verkligen ta tag i den här dagen! Fast det är onekligen lockande att sitta kvar här i den bekväma soffan...

Planer för kvällen

Hit ska jag, Paua, Kajsa och Linn ikväll: http://www.buttoneddowndisco.com/index.html

Det ska bli så kul! Glitterkanoner, gigantiska ballonger, happy hour och förhoppningsvis bra musik för en gångs skull! Pepp pepp pepp! Funderar fortfarande på vad jag ska ha på mig dock. Jag kanske helt enkelt ska blunda, ta några slumpmässiga plagg ur garderoben och voìla: kvällens outfit.

Nu ska jag leta efter ett bibliotek i Brixton för att skriva ut inbjudningarna och sedan träffa Camille. Det kommer bli en bra dag! Nattens drömmar lika outgrundliga som alltid, drömde att Paua ägde en egen grotta med ett vattenfall. Det var coolt.

Detaljer

- att bruset utifrån (busssars skrammel, tågfönsters vinanden, trafik, fjortismusik) stör mina ipodstunder och kanske en dag ger mig tinnitus

- läskigt att vara tillbaka i Beckenham, trivs bättre i zon 2

- Imorgon blir det utgång, vad ska jag ha på mig?

I wish had qualities like
Sympathy
Fidelity
Sobriety
Sincerity
Humility
Instead I got lunacy

Lily Allen - Cheryl Tweedy

- Har lagat quiche med Camille idag

- Varvar Bauhaus med Lily Allen, mysko blandning

Busy busy

Here is London, giddy of London
Is it home of the free -
Or what ?

Can you squeeze me
Into an empty page of your diary
And psychologically save me
I've got faith in you
I sense the power
Within the fingers
Within an hour the power
Could totally destroy me
(Or, it could save my life)

Oh, here is London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy, busy
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square
And you're just so busy
Busy, busy
Busy scissors
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Was a client, over-cautious
He made you nervous
And when he said
"I'm gonna sue you"
Oh, I really felt for you ...mmm...

So can you squeeze me
Into an empty page of your diary;
And supernaturally change me ?
Change me, change
Oh, here in London
"Home of the brash, outrageous and free"
You are repressed
But you're remarkably dressed
Is it Real ?
And you're always busy

Really busy
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
All around Sloane Square

And you're just too busy
To see me
Busy clippers
Oh, hairdresser on fire
(Only the other day)

Min favoritlåt för tillfället - Hairdresser on fire med gissa vem? Det blir en kluris, ehehe... Igår var Paua ledig så vi sov läääänge och sen åt vi världens största frukost och sen bar det av till East London igen, jag ville ju visa Paua detta coola ställe. Jag shoppade ett midjebälte på Laden Showrooms (samma ställe som klänningen som jag börjar ångra...) och en finfin svartvitrutig kjol på Vintage Heaven. DEN var faktiskt billig. Jag skäms för att jag gör av med så mycket pengar... Usch, kunde knappt sova igår för att jag fick skamkänslor. Men - snart lämnar jag ju detta shoppingparadis så varför inte? Hellre en ny garderob från Londons butiker än en från Torp Köpcentrum. Japp. Har blivit besatt av shoppingdjävulen, vilket inte är konstigt. London ÄR shoppingparadiset. Eh, hur det nu hänger ihop. Nu måste jag käka frukost och ta mig till Beckenham och lämna tillbaka böcker och umgås med Camille. Jag drömde att min ex-au pair-familj tyckte om mig inatt. Väldigt, väldigt skumt. När jag vaknade visste jag dock att jag inte ville bo hos dem i alla fall. Slut på slaveriet! (eller vänta nu, det har bara börjat...)

Surrealism

Idag vaknade jag upp och visste vad det var jag ville göra. Jag ville göra musik! Så... var är gitarren...? tänkte jag yrvaket men så kom jag på att jag var mitt i London i Paulinas rum. Men det känns konstigt att få sådana uppenbarelser. Jag vet nu vad min stora passion är (fast det har jag vetat ganska länge) och jag tror att jag kan hålla på med det livet ut utan att tröttna. Det känns som att jag inte har något val... Djupa diskussioner inombords. Det känns grymt bra samtidigt, att få bekräftat av en dröm eller en impuls vad det är man verkligen, verkligen vill satsa på. Nu vet jag vad jag ska göra när jag kommer hem och har min älskade gitarr inom räckhåll igen. Terapi? Ja. Är låtarna bra? -.

Ibland lyckas jag. Men för att skriva en så bra låt som möjligt måste man skriva tusentals dåliga. Tro mig, det har jag redan gjort. Och det kommer kanske komma tusen dåliga till innan någonting som jag faktiskt kan stå för kan skapas. Så funkar jag. Jag har en låtidé just nu, men jag får väl sitta härinne hela dagen och försöka tänka ut en symfoniorkester i mitt huvud eller nåt, för Paulina glömde ge mig nyckeln så jag kan ändå inte ta mig ut. Hah!

Tur att jag ändå hade tänkt ha en lugn dag idag. Efter gårdagens surrealistiska händelse (jag och Paua gick och käkade på varsin Rocky Road och plötsligt fick jag en tung huvudvärk och liksom... såg mig själv utifrån. Det var som att jag var utanför min kropp. Sedan började jag gråta, för det var så läskigt. Vad katten hände?) Jag tror det var en utmattningsattack, men har aldrig varit med om något liknande. Någon som tror sig ha en vetenskaplig förklaring? Jag kanske är galen på riktigt! Så idag ska jag ta det ytterst lugnt och läsa alla mina böcker och bara drömma. Och längta efter Victor, som kommer om ungefär en vecka. Vi har vandrarhem bokat nu, vilket känns riktigt bra. Belsize House i norra London. Det verkar fint. Ajöss!