I dream my days away

Idag har jag varit ganska olycklig. Igen. Men nu ser jag ljusare på saker och ting. Ibland önskar jag att jag kunde leva på starkt kaffe och sockriga muffins och bakelser. Sitta på Starbucks hela dagarna och läsa tidningar och böcker. När jag kände mig ensam och ledsen idag var det just det jag gjorde, gick till Starbucks för att få min dos av koffein och alldeles för dyr musiktidning. Underbart var det! För min överlevnad. Sedan kändes det bättre. För saker och ting har gått ganska trögt den här veckan. Gjort mina sysslor, men helst velat krypa tillbaka ner i sängen och sova. Och när jag väl ska sova på nätterna så ligger jag och tänker på allting. Allting som finns, känns det som. På dagarna dagdrömmer jag. Kan jag aldrig hålla mig kvar i nuet?

let's play master and servant

Victor kommer hit om 22 dagar! Det är mitt delmål.

I am utterly confused

Let some sun into your thundermind

walking endless streets under endless sky

Go on, freeze the beauty before it dies

I can’t stop overdosing... you

En solig söndag

Igår var en riktig livsnjutardag. För att spara pengar (de går åt som smör i solsken, är rik i en sekund fattig i nästa) gjorde jag en pastasallad hemma som jag delade med Camille i ett böljande hett Hyde Park. 27 september och sommar! Vi låg och solade och jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Fantastiskt. Sedan träffade vi Paulina och vi gick till British Museum och kollade på läskiga mumier och andra forntida skatter. Jag älskar det museet, måste tillbaka dit några gånger till tror jag, det är ju gigantikus! Kände mig som en kulturarstudent igen.

Idag är en lycklig måndag. Allt går bättre nu, jag kan stryka, tvätta och ta hand om barn. Det ändras verkligen från dag till dag. Imorgon är det säkert svårt igen, men man får ju njuta så länge det varar (pessimist? jag?)

Nu har jag en massa tråkiga saker att göra. Gå till banken, urk. NatWest är världens jobbigaste bank. De tror inte på att jag är jag och jag måste bevisa det hela tiden på en massa löjliga sätt. Men nu har de skickat ungefär tjugo brev eller nåt till mig så nu tror de väl på att jag verkligen är jag och att jag verkligen bor här?! Gah.

Får väl försöka ta mig ner till stan. Idag är sista dagen för min penicillinkur, hooray! Over and out.

Har ingen fyndig rubrik

Idag har varit en härlig dag, faktiskt. Såg en väldigt bra film kallad Julie and Julia, som till skillnad från måndagens 3D-film Cloudy with a chance of meatballs fick en att bli sugen på att äta mängder med fransk, god mat. Cloudy with a chance of meatballs var ingen höjdare, fick mig att vilja spy. Ueäk. Inglorious Basterds blev än en gång framflyttad till en oviss framtid.

Trött. Men glad. Familjen verkar vara på bra humör, och även jag. Det finns inga konfliktfria förhållanden, men vi gillar varandra. Det är en bra början. Känner mig otroligt fet. Måste träna. Många onyttigheter har förstås slunkit ner på sistone. Känner hur dubbelhakorna dallrar... Eller inte. Hmm. Trööööööttt. Ska sova snart, en heldag i London till innan den härliga helgen tar slut. Gosh. Önskar att jag var rikare. Önskar att det var den 22 oktober imorgon. Önskar att ett bra vandrarhem kunde sluta vara så krångligt att hitta. Ciao

A dreaded sunny day

Solen skiner, läget är på topp! Än så länge. Har inte pratat så mycket med familjen, men det kommer väl. Snart ska jag in till mitt älskade London town igen och äntligen gå på Inglorious Basterds med Camille. Vi åt på en ganska fancy restaurang igår och pratade om livet. I like! Cheerioooooooo

In your room, time stands still

Jag ser ut som en blandning mellan en eskimåbebis och en tvättbjörn. Har gråtit och känt mig miserabel hela dagen. Nu känns det dock bättre, men huvudet snurrar och jag fryser, brrr. Ikväll ska jag träffa den trevliga fransyskan igen, i Beckenham. Det blir nog trevligt. Vet ej vad vi ska hitta på, men orka planera hela tiden. Jag behöver i alla fall lite annat sällskap än den här familjen just nu, tror jag. Just nu känner jag mig som världens mest misslyckade au pair. Kan inte ta hand om barn, inte stryka, inte tvätta, ingenting. Blä.

Lyssnade på Depeche som jag alltid gör när jag känner mig som miserablast. Bara Dave Gahans vackra domedagsröst kan få mig på bra humör igen. Eller, först mår jag jättedåligt pga de deprimerande låtarna och sen mår jag bra igen. Jag är nog egentligen ganska löjlig.

Jag tror det kommer bli bättre nästa vecka.

LOL

ahahaha... ska man skratta eller gråta?

http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/16/jag-vill-bli-en-forebild-svenska-kvinnor