Hej igen, nu är jag tillbaka från Forsbäck, mörbultad men glad... Mörbultad pga det som min käre Toofver gör på bilden här ovanför. Kvinnan fyller ju 18 på fredag så vi tänkte att gästerna kanske inte ville vada fram i meterhögt gräs... Så vi satte igång med att klippa gräs, buskar, allt vi kom åt. Men vi hann inte klart! Åh vad irriterande. Vi hade två elgräsklippare som var för gamla och trasiga för att fungera, så till slut fick vi klippa gräset med en handgräsklippare. Aj vad det värker i alla mina leder idag. Nåväl, starkare muskler har väl ingen dött av. Tror jag.
Det är bara 12 dagar kvar idag... HJÄÄÄÄÄÄLP. Jag är så nervös, men samtidigt så förväntansfull, samtidigt fylls jag av ångest när jag tänker på att jag ska lämna alla de jag älskar så mycket för en så lång tid. Men i ett stort perspektiv är det inte alls lång tid. Men ändå... Det är fullkomligt normalt att känna så, tror jag. Jag tror jag gör rätt. Annars rymmer jag hem igen.
Nu ska jag umgås med brorsan min och göra blandskivor. Howdy ho!
Det är bara 12 dagar kvar idag... HJÄÄÄÄÄÄLP. Jag är så nervös, men samtidigt så förväntansfull, samtidigt fylls jag av ångest när jag tänker på att jag ska lämna alla de jag älskar så mycket för en så lång tid. Men i ett stort perspektiv är det inte alls lång tid. Men ändå... Det är fullkomligt normalt att känna så, tror jag. Jag tror jag gör rätt. Annars rymmer jag hem igen.
Nu ska jag umgås med brorsan min och göra blandskivor. Howdy ho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar